Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skadeståndspolitikens fortsättning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKADESTÅNDSPOLITIKENS FORTSÄTTNING 145
hade icke heller någon som helst grundval i vare sig den nu
angivna eller några andra beräkningar. Även om detta
motförslag måste man nog säga, att det icke utmärktes av någon
större uppriktighet. Särskilt egendomligt verkar det, att först
en räntefot av 8 % lägges till grund för beviset, att ententens
tolalkrav i nutidsvärde endast motsvarar 50 milliarder guldmark,
medan å andra sidan den del av det tyska skadeståndet, som
icke omedelbart skall erläggas, enligt förslaget delvis skall
förräntas med endast 5 % och delvis icke alls, liksom räntefoten
för det internationella lån, varmed de omedelbara betalningarna
skulle verkställas, även tänktes mycket låg. I absoluta siffror
förklarade sig Tyskland villigt att betala 8 milliarder guldmark,
som skulle uppbringas genom detta lån, vilket borde göras
skattefritt i alla emissionsländer, vidare ränta och efter 5 år l—l 1/2 %
årlig amortering på lånet samt under närmaste fem år l milliard
om året. I den mån detta senare belopp icke motsvarade o % på
den obetalda skulden, skulle ränteskulden utan tillägg av ränta
på ränta läggas till kapitalet. Totalskulden förutsattes utgöra 50
milliarder, på grund av den nyss antydda reduktionen till
nutidsvärde av ententens anspråk enligt Parisbesluten. Men i den här
framställda formen skulle Tyskland endast betala 30 milliarder
guldmark, ty enligt dess beräkning skulle ej mer återstå av de
50 milliarderna, i det att de övriga 20 redan ansågos erlagda
genom vad Tyskland avstått av olika slags tillgångar.
Då som sagt ingen som helst utredning föreligger i fråga orn
betalningsförmågan, är det den utomstående omöjligt att bilda
sig en mening om möjligheten eller omöjligheten för Tyskland
att betala detta eller mer. Man måste därför inskränka sig till
omdömet, att en mer öppen förklaring av vad man ville prestera
hade varit möjlig och önskvärd.
I egenskap av. Londonkonferensens ordförande avvisade
Lloyd George all diskussion om det tyska förslaget, med en
förening av polisdomarens sätt att behandla förvunna brottslingar
och den ogenerade parlamentarikerns sätt att bemöta politiska
motståndare. Hans meddelande om de straffåtgärder, som
ententen beslutit, föranledde då ett nytt förslag från tysk sida,
att för de första fem åren erlägga de 2 resp. 3 milliarder
guldmark om året, som Parisbesluten inneburo, och även den fulla
ekvivalenten till 12 % avgiften på Tysklands export, ehuru i
någon mer praktisk form än denna avgift. Med uppenbar advoka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
