Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skadeståndspolitikens fortsättning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ELI F. HECKSCHER
tyr tolkade Lloyd George detta såsom innebärande, att
Tyskland icke ville vara med om någon uppgörelse alls i fråga om
betalningarna efter de fem årens slut, och avbröt
förhandlingarna, varefter straffåtgärderna utan vidare trädde i kraft.
Det enda positiva resultatet är alltså dessa straffåtgärder, vilka
som bekant gingo ut på tre olika saker, nämligen dels
ockupation av Duisburg, Ruhrort och Dusseldorf, dels en avgift i
en-tenteländerna på alla tyska varor, avsedd att behandlas som
skadeståndsbetalning, dels slutligen indragning till ententen av
de tyska tullarna på ockupationsområdets tyska riksgräns, jämte
en ny tullgräns mellan detta område och det övriga Tyskland.
Den första punkten sysselsätter oss icke för närvarande, och i
fråga om den tredje föreligga så vitt bekant inga upplysningar
om vad saken kan vara värd. Så mycket mer diskuterad är
åtgärden n:r 2, och dess räckvidd för hela Europas handel är
också ojämförligt störst.
Som bekant har denna straffavgift redan tagit sig uttryck i
ett beslut om en engelsk strafftull på högst 50 % av de tyska
varornas värde, och motsvarande beslut äro antingen redan
fattade eller omedelbart förestående i de övriga ententeländerna.
Såsom tyska varor skola enligt den engelska lagen räknas alla
som till 25 % äro av tysk härstamning. Ett system med
ursprungsbevis, sådant vi till övermått känna det från kriget, måste
återinföras och hela Europas handel desorganiseras. Men det
har stort intresse att närmare betrakta, hur saken kan komma
att verka.
Till en början blir det utan tvivel mycket svårt att leda i
bevis varornas tyska ursprung utan en hjälp från alla de
neutrala ländernas regeringar, som dessa ha mycket ringa anledning
att lämna. Närmast Holland och Danmark kunna väntas därvid
få stora svårigheter.
Bortser man emellertid från detta och tänker sig, att lagen
verkligen kan bli effektiv, så ha vi helt enkelt en prohibitiv
tull på den tyska importen i England och övriga ententeländer.
Eftersom varje betalning av något värde måste ske i form av
varor, medför denna genialiska plan att så vitt möjligt avskära
ententen från betalning av vad den anser sig kunna fordra från
Tyskland. Förmodligen har man trott, eller kanske snarare
låtsats tro, att »utlänningen betalar tullen», d. v. s. att den tyske
importören i detta fall skulle hålla till godo med halva priset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
