Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Rudbeckius. Av S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 S. J. BOETHIUS
rannsaka hjärtan och njurar, måste ledamotskapet göras beroende
av yttre kännemärken. Sådana kunna emellertid vilseleda. Och
hur går det då med den åsyftade partikulära identiteten med
den osynliga kyrkan? Om åter i enlighet med den andra av
de båda nämnda konsekvenserna jordisk pliktuppfyllelse och
människovärdigt levnadssätt äro förtjänta att främjas i och för
sig, och ej blott när de framträda som trons frukter, så kan det
vara en uppgift för den kyrkliga organisationen att söka bringa
även människor, som ej kommit till kristlig trosvisshet, under
de kristna idéernas förädlande inflytande, och det blir ju då
nödvändigt att organisationen inom sig ger plats även åt sådana.
Hos Luther röjde sig en viss vacklan mellan de båda kyrkliga
typerna. Vid vissa tidpunkter visade han benägenhet för den
förra, men han stannade emellertid vid den senare, och denna
blev i form av statskyrka i allmänhet rådande inom den
protestantiska världen. Statskyrkoprincipen betydde, att hela
statsfolket skulle utgöra ett kyrkofolk, visserligen icke i den mening
att alla dess medlemmar vore sanna kristna men i den, att
folket i sin helhet skulle vara föremål för det av staten hägnade
kyrkosamfundets fostrande vård. Och att denna kyrkotyp skulle
bli det protestantiska Sveriges, var så gott som självfallet, då
reformationen här kommit till stånd och betryggats under
statsmaktens hägn. Det var också den, som Rudbeckius hyllade.
Det kondominium av stat och kyrka, som statskyrkoväsendet
innebar, blev emellertid i sin ordning problemställande. Huru
skall vid detta kondominium förhållandet rätteligen vara mellan
staten, som är en mänsklig yttre tvångsanstalt, och kyrkan, som
har att med andliga medel verka för vad hon fattat vara Guds
genom Kristus uppenbarade vilja och därvid enligt grundsatsen:
»Man måste lyda Gud mer än människor», ej får böja sig för
yttre tvång? Olika sätt att lösa problemet ha försökts.
Ett är, att staten underordnas kyrkosamfundet. Det var detta
slags statskyrka, som Calvin i sin mönsterstat Geneve sökte
realisera. Samma maktställning gentemot staten hade
påvekyrkan gjort anspråk på. Att den till sin författning var
monar-kisk och ville härska över a/Za kristna stater (således var
universell), under det att den Calvinska kyrkoförfattningen var
oligarkisk och avsedd för en viss stat (således partikulär), hindrar
ej, att här fanns något gemensamt, och detta: att ett yttre
kyrkligt samfund i den ideala kyrkans namn kräver rätt att få till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
