Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Rudbeckius. Av S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES RUDBECKIUS 165
gera, ty såsom statskyrka hade hon ej blott att verka för
individuell religiositet utan ock att söka avvärja förtryck och
orättvisa inom samhällslivet, men denna uppgift skulle hon ej
kunnat fylla, om hon råkat i beroende av den klass, varifrån
förtrycket hotade. För denna sida av saken hade Rudbeckius
tydligt blick, och härav förklaras åtskilligt i hans opposition.
I denna privilegiiväsendets tid föll det sig ock naturligt att söka
befästa kyrkans självständighet genom att skaffa även hennes
målsmän — prästerskapet — privilegier. Det vore därför orätt att i
Rudbeckii nitälskan för sådana se blott ett utslag av ståndsegoism.
För Rudbeckius själv blev emellertid hans opposition
ödesdiger. Vid samma utskottsmöte 1636, då frågan om
generalkonsistoriet ehuru förgäves åter bragtes å bane, anställdes mot
honom en stor statsaktion inför rådet och prästeståndet. Det
är möjligt, att förmyndarregeringen hoppades kunna bryta
motståndet i generalkonsistoriefrågan genom att störta Rudbeckius.
Det var emellertid ej för sitt uppträdande däruti, som denne
ställdes till rätta, utan för sina hierarkiska tendenser i allmänhet.
Att regeringen mot dessa ville hävda statsintresset, måste anses
befogat, men tydligen föranleddes hennes ingripande även av
förbittring över de ansatser till antiaristokratisk opposition, som med
dem voro förbundna. Vad som framför allt lades Rudbeckius till
last var, att han låtit trycka en bok om det lärda ståndets
privilegier i olika länder och under olika tider, bl. a. under den katolska
tiden. Enligt vad Rudbeckius och även prästerskapet under
rättegången sökte göra gällande, ville han därmed blott bevisa, att
nämnda stånd borde åtnjuta privilegier, men hans motivering var
sådan, att han icke utan fog kunde beskyllas för att ha velat visa,
hurudana dessa privilegier i kraft av gudomlig rätt borde vara, och
därmed berett möjlighet för om också icke en påvisk så dock en
hierarkisk restauration. För övrigt anklagades Rudbeckius för att
ha sökt utvidga den kyrkliga domsrätten på den världsligas
bekostnad, att ha mästrat dennas handhavande, att i skrivelser till sitt
stift, vilka upplästs från predikstolarna, ha beskyllt de maktägande
för att av egoistiska skäl förlänga kriget, med odrägliga skatter
1 Den 21 juli yttrade Axel Oxenstierna i rådet: »Ändock det (som Rudbeckius
företagit sig) är illa gjort, är det så tillvida väl gjort, att det är skett av
denne biskopen, som haver turberat det generala consistorium, är ock till den
villervallan och hela oppositionen, som i Säl. Kgl. Maj:ts tid skedde, orsak . . .
I hafven fått den rätta mannen fast, som haver gjort allt motstånd».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
