Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Rudbeckius. Av S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betunga och under ett hårt ok söka bringa allmogen samt för
att åt sig uppföra »stora hus och höga torn». Det var i dessa
beskyllningar, som Rudbeckii politiska och sociala opposition
kom till uttryck. Han ansågs därigenom ha sökt »excitera»
undersåtarna mot regeringen och uppväcka split i landet.
Av hänsyn till Rudbeckii förtjänster och till prästerskapet, av
vilket han var högt uppburen, förskonades han emellertid från
avsättning, men han måste i närvaro av de i riksmötet
deltagande prästerna göra formlig avbön inför rådet, och med
anledning av vad mot honom förebragts nämndes ej han utan den
71-ärige Paulinus till innehavare av den lediga ärkebiskopsstolen,
till vilken Rudbeckius annars skulle ha varit självskriven.
Förödmjukelsen nedbröt honom andligen och kroppsligen. 1641
var han till följd av försvagade krafter betänkt på att frivilligt
avgå från biskopsämbetet men förmåddes genom sitt
prästerskaps böner att kvarstå. Från 1644 var han dock så svag, att
han ej längre kunde lämna biskopsgården, men han fortfor i
det längsta att genom konsistoriesammanträden i sjukrummet
och genom råd deltaga i stiftsstyrelsen. Slutligen bunden vid
sjuksängen, bar han plågorna och den tvungna overksamhetens
prövning på ett sätt, som var värdigt hans liv och vittnade om
hans tro. Den 8 augusti 1646 kom förlossningen.
Vad Johannes Rudbeckius uträttat för protestantisk kultur icke
blott i sitt stift utan i hela vårt land kan ej skattas nog högt.
Att han stapplade på problemet: kyrka och stat, må vara sant, men
även i vår tid är detta problem en stötesten. En slutgiltig
lösning därav är ännu icke funnen och skall kanske aldrig finnas.
Den ensidighet, som vidlådde Rudbeckii uppfattning därav, var
i alla fall ett behövligt korrektiv mot en annan ensidighet.
Den tid, som nu är, företer så stora olikheter mot Johannes
Rudbeckii, att hans livsgärning skulle kunna tyckas blott ha
historiskt intresse för oss, sena tiders barn. Men det, för
vilket han med sin andes hela brinnande kraft verkade, var
främjandet hos Sveriges folk av sund religiositet, sedlighet och kultur,
och detta är nu en lika aktuell uppgift som då. Det är blott
formerna, som blivit andra, och med avseende på själva arbetet i de
nya formerna kan ett bättre och mera manande föredöme ej ges än
Johannes Rudbeckii hängivenhet, offervillighet, plikttrohet och
vidsynthet. Därför är hans minne också förpliktande för vår tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
