Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Den svenska arbetslöshetspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 193
och det är därför en välbetänkt åtgärd, när det nu föreslås, att
Arbetslöshetskommissionen skall bemyndigas att i förekommande fall vägra
statsbidrag åt kommunerna. Hittills har detta nämligen automatiskt
utgått, blott kommunerna vid sin understödsverksamhet iakttagit de
författningsenliga föreskrifterna.
Inför dessa utsikter är det tydligen nödvändigt, att den oförsvarliga
understödsverksamhet, som under krisåren pågått under namn av
»Folkhushållningskommissionens avdelning för dyrtidsanslaget»,äntligen
får upphöra. Meningen hade varit, att denna skulle sluta instundande
l juli, och det var hög tid, ty den har sammanlagt under dessa fem
år kostat stat och kommun 125 millioner kronor med det resultatet,
att under vissa perioder 1,450,000 svenska medborgare fått rabattkort
till ett värde av i genomsnitt 10 öre om dagen! Enorma belopp, som
man nu icke kan drömma om för arbetslöshetens bekämpande, ha
sålunda på detta sätt pulvriserats till obetydliga småsmulor, på vilka
vederbörande varken kunde leva eller dö. Och då pengarna skaffats
med sedelpressens hjälp, torde den allmänna prisnivån härigenom
höjts vida utöver det »dyrtidslindrande understödet». Ur
socialekonomisk synpunkt är detta en circulus vitiosus av den mest groteska
beskaffenhet, och det är icke att undra på, att när Brysselkonferensen
försökte tillstoppa inflationens huvudkällor, den i sina resolutioner
med särskild skärpa riktade sig mot just denna verksamhet. Emellertid
befinnes det, att ledningen för dyrtidsanslaget ansett, att det genom
nu rådande massarbetslöshet framkallade nödläget i landet påkallat
en fortsättning av dess verksamhet. Socialministern ställde sig
välvillig till denna framställning och äskade ett par millioner i årets
statsverksproposition för »lindrande av nöd» genom dyrtidsanslagets
fortsättande efter den l juli 1921. Socialstyrelsen och
Arbetslöshetskommissionen ha emellertid avstyrkt detta förslag och i stället
hemställt, att härför avsedda medel skulle användas såsom byresbidrag
till de arbetslösa.
I och för sig är detta senare förslag mycket betänkligt, ty redan
erfarenheten från understödsverksamheten i Stockholm vintern 1914—1915
gav vid handen, att blotta vetskapen om förefintligheten av ett sådant
offentligt hyresbidrag ofta föranledde komplott mellan hyresvärden
och den arbetslöse hyresgästen i syfte att förmå det allmänna att
bidraga till hyran. Helt säkert komma dylika allianser att upprepas
i ännu högre grad, när nu det offentliga hyresbidraget föreslås till
allmän praxis i hela landet. Men denna understödsform är i varje
fall att föredraga framför dyrtidsverksamhetens fortsättande under
den ena eller andra vackra masken. Desto betänkligare förefaller
det då, att socialministern i arbetslöshetspropositionen synes ha
förordat dyrtidsverksamhetens utsträckande efter den l juli 1921 på det
sättet, att där större nöd förekommer, dyrtidsavdelningen skulle
kunna ingripa med medel, tagna från anslagen för arbetslöshetens
bekämpande. Till yttermera visso har också efter
Folkhushållnings-kommissionens upphörande den ifrågavarande avdelningen
överflyttats till Statens Arbetslöshetskommission. Om nu regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
