Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Erik XIV:s sinnessjukdom - Dostojevskij och vår samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198 DAGENS FRÅGOR
ningen, att sinnessjukdom är en skam — väjt undan för sanningen
och trott, att den skulle kunna fläcka Vasanamnet». Måhända hade
frågan rättvisligen kunnat erhålla en något annan formulering.
Författaren framhåller gent emot vissa tendensskriverier med det största
eftertryck, att sjukdomsfröet, därest det ej kommer till utveckling,
ingalunda utesluter den allra högsta livsduglighet. Den framställning,
mot vilken han direkt reagerar, är ingalunda det enda vittnesbördet
om att denna hans uppfattning varken är självfallen eller hunnit
bliva allmän egendom. Det hade därför varit riktigare att spörja
sig, från vilken tidpunkt det kunnat stå klart för lekmännen, att den
lösning, som på psykiatriens nuvarande ståndpunkt ligger så nära,
fullt ut rymmer den verklighet, som skall förklaras. Ett
förklaringsförsök är färdigt, först när det restlöst täcker föreliggande fakta.
Och i Vasadynastiens historia blir det alltid den slösande rikedomen
på livsbefrämjande och nyskapande kraft, som är det stora
problemet.
Ett litterärt fenomen, som i många hänseenden
utgör ett karaktäristiskt kännetecken på vår tids
allmänna anläggning och lynnesart, är det överallt i Europa
framträdande intresset för Dostojevskij och hans författarskap. Under
det att tidigare exempelvis i vårt land endast ett fåtal av Dostojevskijs
arbeten varit tillgängliga i användbara översättningar, har nu under
de senast förflutna åren så gott som hela hans produktion
överflyttats till svenska, och presskritiken har med all tydlighet burit
vittne om att man därmed gått en livlig och allmänt utbredd önskan
till mötes. Analyserar man orsakerna härtill, torde man i huvudsak
stanna vid tvenne dominerande faktorer: dels förefinnes det en
avgjord frändskap mellan det nevropatiska draget i Dostojevskijs
arbeten och vår egen tids över allt framträdande psykiska irritabilitet,
dels har man på många håll en känsla av att ingen författare i så
hög grad som Dostojevskij bidrager till förklaringen av allt det för
västerländska begrepp ofattbara, som sedan ett par år tillbaka
försiggår i Ryssland. Sannolikt är väl att den sista synpunkten är den
viktigaste. Den bolsjevikiska statsbildningens gåta har ju tvingat även
den enklaste och för historiska problem minst tillgängliga
genomsnittsmänniska i Europa att ägna någon uppmärksamhet åt frågan
om vad Ryssland egentligen är och vilka krafter som behärska dess
utveckling. För att på grundval av politiska och geografiska fakta,
nå fram till ett svar på dessa problem fordras en historisk blick,
som förvisso icke är var man given; även bland forskarna av facket
finnes det endast ett relativt ringa fåtal, som förmått taga sin
utgångspunkt så högt att perspektivet omfattat hela det ryska väldets
underliga historia. Men för alla dem som icke känt sig i stånd att
på detta sätt komma till klarhet i det ryska problemet spelar
Dostojevskij rollen av en förmedlare. Hans arbeten skänka oss en inblick
i rysk psykologi och ryskt tänkesätt som i värde knappast kan
överträffas. Allt vad som förefaller oss mest oförklarligt och barockt i
Dostojevskij
oeh vår samtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
