Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Dostojevskij och vår samtid - Kampen mot kolportagelitteraturen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 201
slav. Därför är framtiden Rysslands, och blott ur det ryska folkets
själ kan frälsningen komma över världen. — Att Dostojevskij i sin
skildring av ryssarnas förhållande till västerländsk samhällsordning
träffat rätt torde få anses av erfarenheten fulltygat; men om man vill
acceptera hans samhällslära som ett önsksvärt perspektiv är en
annan fråga. Emellertid är det intressant nog att få hans uppfattning
av samhällsproblemen belyst av en honom närstående, och ur den
synpunkten har hans dotters arbete om honom trots alla brister
dock sitt givna värde, även om det ingalunda kan betraktas som
definitivt eller avslutande.
I den tyska krigsorganisationen ingick som
bekant även upprättandet av ett statens
censurväsen, vilket erhöll vittgående befogenhet att bestämma
om vad som över huvud taget finge i tryck offentliggöras, vare sig
det nu gällde självständiga arbeten eller uppsatser i periodiska
publikationer. I första hand tänkte man sig givetvis dess verksamhet
inskränkt till sådan litteratur, som mer eller mindre direkt
sysselsatte sig med de dagspolitiska angelägenheterna; men inom kort kom
genom omständigheternas makt den litterära produktionen i dess
helhet att föras in under dess omedelbara inflytande. Ledaren för
censurverksamheten i vad den rörde den allmänna litteraturen var
den sedan länge som energisk arbetare inom folkbildningsrörelsen
kände professor Karl Bränner. Huvudsyftet för så gott som hela
hans tidigare arbete hade varit utrotandet av den för de bredaste
lagren avsedda litteratur, som av tyskarna kortfattat men expressivt
benämnes Schnnd och som i Sverige gemenligen med ett på dess
spridningsteknik hänsyftande namn betecknas som
kolportagelitteratur — en var som sysselsatt sig med hithörande frågor torde utan
vidare förstå vilken genre som åsyftas — och det är därför icke
oförklarligt, att han begagnade sin nyvunna maktställning för att söka
fullfölja sina länge hysta önskemål i detta hänseende, även om dessa
endast indirekt sammanhängde med krigscensurens egentliga uppgifter.
Stödd på polispresidiets i Berlin auktoritet inledde Brunner sitt
arbete genom ett djärvt försök att träffa fienden mitt i hans eget
läger; han upprättade nämligen listor över samtliga de förlag som
i främsta rummet levde på utgivandet av Schundlitteratur, och
’framtvang sedan en organisation av representanter för dessa, med vilken
han började förhandlingar i avsikt att om möjligt bringa dem att
frivilligt avstå från sin hantering. Att vederbörande ej gärna
in-läto sig på meningsutbyten i detta syfte är ju givet, och under
normala förhållanden hade Brunners strävanden utan ringaste tvivel
blivit fullständigt resultatlösa. Med en praktiskt taget obegränsad
censurbefogenhet bakom sig kunde han emellertid utan svårighet
förläna vederbörligt eftertryck åt sina krav, och han tvekade ej heller
att göra vidsträckt bruk av sin maktställning. Vid sina förhandlingar
med vederbörande förlagsrepresentanter framlade han en lista,
upptagande omkring 250 serier äventyrsromaner, detektivberättelser, rövar-
Kampen mot
kolportagelitteraturen i Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
