Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Kampen mot kolportagelitteraturen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 DAGENS FRÅGOR
historier, erotiska skildringar o. s. v., vilkas tillintetgörande han
framställde som en oavvislig fordran, (man må erinra sig, att litteratur
av detta slag i allmänhet framställes genom stereotypering; det rörde
sig följaktligen närmast om stereotypplattornas förstörande). Helt
naturligt möttes han av ett starkt motstånd, men trots detta lyckades
han att åtminstone partiellt genomdriva sina önskemål; ej mindre än
152 serier av ovan antydda slag tillintetgjordes, plattorna förstördes,
och de kvarvarande upplagorna förvandlades till makulatur. Fastän
förhandlingarna sålunda slutat i en kompromiss ansåg sig
Brun-ner likväl kunna vara mycket nöjd med resultatet och hoppades
därigenom ha tillfogat kolportagelitteraturen ett slag, från vilket den
skulle ha svårt att hämta sig.
Frånsett sin betydelse för själva uppgiften förtjänar hela denna
aktion uppmärksamhet som ett av de sorgligt tunnsådda exemplen
på att statens organ använde sin enastående maktställning under
kriget till befordran av en varaktig samhällsuppgift och ej blott av
»statsintresset» i inskränkt mening, d. v. s. av statens maktintresse.
Men verkningarna i längden även av en så ärligt menad aktion gav
en icke mindre värdefull lärdom om begränsningen i det enkla
statliga tvångets möjligheter.
Det visade sig nämligen snart, att Brunner tagit saken efter alltför
enkla linjer. En stor mängd dålig folklitteratur hade visserligen
försvunnit, men mycket fanns dock kvar, och de serier, som undgått
förstörelsen och därigenom på sätt och vis fått en legitim
hallstämpel över sig, utvecklades i gengäld med utomordentlig snabbhet. Så
länge kriget varade, ägde man visserligen ännu möjlighet att hålla
deras tillväxt inom något så när rimliga gränser, men i samma
ögonblick som revolutionen kom och censuren upphävdes, började det
hela på nytt i de gamla spåren, endast med förnyad styrka. I
närvarande stund ha förhållandena utvecklats därhän, att produktionen
av Schundlitteratur nått samma höjd som under åren närmast före
kriget. En tysk biblioteksman, Wilhelm Fronemann, som i en
nyligen offentliggjord uppsats givit en ytterst intressant exposé av läget
sådant det ter sig för en med folklitteraturen i dess olika
förgreningar grundligt förtrogen iakttagare, räknar för ögonblicket inemot
200 serier kolportagepublikationer, en siffra, som emellertid visar
tendens att oavlåtligt ökas. Bland de nya serierna intaga
detektiv-och förbrytarromanerna det största utrymmet. Dessa nytillkomna
arbeten stå emellertid enligt Fronemanns omdöme i utförandet ännu lägre
än den före kriget gängse Nick Garter- och Nät Pinkerton-litteraturen.
Av i allt väsentligt likartat slag äro de ändlösa äventyrsromanerna,
vilka huvudsakligen konsumeras av den uppväxande ungdomen, på
vars fantasiliv de enligt samstämmande omdömen från uppfostrares
och lärares sida utöva den mest ödesdigra inverkan. Det samma
gäller om sagoserierna, vilka vunnit en nästan ofattbar popularitet;
den mest kända bland dessa, vilken bär serietiteln Es war einmal,
har på relativt kort tid vuxit till ett antal av nära 500 nummer.
Ytterst omtyckta äro också de arbeten, som av ett förlag i Breslau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
