Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Dogmen om 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 DAGENS FRÅGOR
det fredliga Frankrike, ej blott en förbrytelse genom ett hårt och
obilligt fredslut utan lika mycket genom krigsutbrottet. Och då det
faktum, att Frankrike självt den gången förklarade kriget, icke låter
sig bortresonera, lägges all vikt på att Bismarck genom det ryktbara
Emstelegrammet ondskefullt lockat den oskyldige grannen i en fälla,
ur vilken nationalhedern ej gav annan utväg än den krigiska. Erkännas
bör ju, att den yverborna tyskheten före 1914 gjorde denna tolkning
tämligen naturlig genom att utlägga Bismarcks diplomatiska fälttåg
på ett sätt, som järnkanslern själv aldrig godtagit. För honom var
1870 års krig intet preventivkrig, men han döljer icke, att han såg en
överhängande fara nalkas och att han inför denna ställde grannens
fredskärlek på ett eldprov, vilket denne icke bestod. Det finnes
naturligtvis ingen grund att utan vidare acceptera Bismarcks utläggning,
men heller ej att blott taga hans angripares som den enda riktiga.
Lyckligtvis öppnas numera de slutna arkiven åtminstone delvis och
upplysningar komma i dagen, vilka möjliggöra att med större
objektivitet följa händelseförloppet. I Deutsche Rundschau har nyligen
den österrikiske historikern Eduard von Wertheimer, bekant genom sin
värdefulla Andrassy-biografi, publicerat en serie märkliga artiklar om
krigsutbrottet 1870, vilka förtjäna den största uppmärksamhet.
Det har länge varit känt, att före juli 1870 en rad av hemliga
underhandlingar ägde rum mellan de tidigare fienderna Frankrike
och Österrike, vari kärnan var bådas framtida förhållande till Preussen
(Nordtyska förbundet). Voro de att taga på allvar? Gällde de allenast
ömsesidigt skydd mot eventuell fara eller syftade de till direkt
angrepp? Franska historieskrivare hava övervägande dröjt vid dessa
händelser som ett diplomatiskt kuriosum, ett bevis för huru
lättvindigt Napolen III förberedde sig att möta den fara, varmed Preussens
erövringslusta hotade. Från österrikiskt håll har man i den kinkiga
situationen mellan ett tyskfientligt förflutet och den senare vänskapen
hittills intagit en generad tystnad, och antagligen var det av hänsyn
till sådana känslor, som det moderna Tyskland icke ivrade att kasta
något skarpare ljus över förloppet. Wertheimer visar, att det icke
varit fråga blott om lösa diskussioner vid monark- och ministerbesök
samt först på det allra sista en grundligare militär överläggning,
utan att alliansfrågan under åren 1868—70 ytterst allvarligt ventilerades
inom en trång krets av invigda. Det formliga uppslaget att till
gemensam aktion utnyttja den antipreussrska stämning, som i Österrike
fanns från 1866 och likaså i Frankrike sedan detta år ävensom efter
Luxemburgaffären, kom i Napoleons framställning genom den
österrikiske ambassadören i Paris, Metternich, då han d. 20 juli 1868
telegrafiskt sporde, om Österrike ville förena sig med Frankrike antingen
i en aktiv allians »dans un but commun et déterminé» eller i en
passiv allians med syfte att på en allmän kongress reglera de
europeiska tvistefrågorna. Såväl frågans formella framförande i telegram
som den alternativa uppställningen visar på något föregående, nämligen
direkta antydningar från Österrike. I själva verket möttes båda, och
de underhandlingar, som utspunnos, gällde egentligen, om det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
