- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
215

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - 400-årsminnet av Luther i Worms. Av Nathan Söderblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400-ÅRS-MINNET AV LUTHER I WORMS 215

Vad betydde den andliga myndighet Luther i dess ställe ytterst
lydde och vädjade till?

Luthers förnekelse betydde för det första ingen separation,
ingen sekterism. När han den 10 december 1520 brände upp
påvens bannbulla, så skedde det därför att den ville skilja honom
från kyrkan, medan Luther nu och hela livet igenom levdeiden
vissheten att han tillhörde kyrkan och gick Kristi och församlingens
ärenden. Ingenting var för Luther mera främmande än att utträda
ur kyrkan och bilda en bättre församling. När Rom utstötte
honom och reformationen, liksom det tidigare utstött den grekiska
kristenheten, så framtvang Rom tyvärr en ny söndring i kyrkan, i
andlig måtto ännu ödesdigrare än den gamla schismen. Men
Luther lät sig icke utdrivas. Häftigt och konsekvent vände han
sig emot det bruk, som snart uppstod både i Tyskland och
Frankrike och annorstädes, att kalla reformrörelsen med hans namn.
Betecknas därför nu en del av kyrkan, närmare bestämt en del
av den evangeliska katolska (allmänneliga) kyrkan såsom
luthersk, så står det i uppenbar strid mot Luthers övertygelse
och enträgna vädjan. Varken sig själv eller påven kunde han
förmås att frånkänna en plats i Kristi kyrka och församling.
Fran-ciskanordens spiritualer och andra hade redan före honom
kallat påvedömet antikrist. Även Luther leddes till en så hemsk
övertygelse. Just genom sitt anspråk att företräda Kristus och
sin dyrkan av Kristus tedde sig påvedömet för honom såsom
den genom likheten förledande motkristus, antikrist. Men,
såsom han på sitt grova språk uttryckte det, »påven satt icke i
en svinstia, utan i Herrens tempel», i kyrkan.

Mitt i stridens värsta hetta bekände Luther i Lilla
katekesen sin tro på Fader, Son och Ande. I tredje artikeln skulle
man väntat polemik, särskilt från en man, som gärna var grov i
mun och överöst påvestolen med värre tillmälen än någon annan,
man skulle åtminstone väntat en avgränsning mot Rom. Varje
grupp inom Kristi kyrka plägar ju ha sina särskilda anspråk.
Men därav finns intet spår. »Den Helige Ande har kallat mig
genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, såsom han
kallar, församlar, upplyser, helgar hela kristenheten på jorden
och i Jesus Kristus behåller och bevarar henne i en rätt tro.
I vilken kristenhet han dagligen och mildeligen förlåter mig
och alla trogna alla synder.»

Här är icke fråga om Rom eller de evangeliske, om rätt el-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free