- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
242

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Klassiska studier på svenska. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LITTERATUR

KLASSISKA STUDIER PÅ SVENSKA



»If the Greek classics are to be read with any benefit by modern
men, they must be read as the work of men like ourselves. Regard
must be had to their traditions, their opportunities, and their
limitations.» — Bland många andra självklara saker framföres även detta
med en viss pretention i H. G. Wells’ Outline of History, en
världshistoria, som Wells på rekordtid skrev för att ge sina samtida
historiska synpunkter vid bedömandet av våra dagars väldiga händelser.
Man hade väl väntat sig att här finna »mr Britling» — ytligt kanske
men originellt och intresserande — »genomskåda saken», men boken
är just vad titeln säger ytterlinjerna, ett skäligen allmänt hållet bidrag
till allmänbildningen, som för antiken åtminstone ej i särskilt hög
grad är ägnat att med någon bredd och djup göra verklighet av
ovanstående program. Det är onekligen också oerhört krävande och
omöjligt att begära vid en järnvägsresa genom världshistorien sådan som
mr Wells’. Svårigheten att kunna förstå antikens gestalter som
människor (och — till stora delar — därmed rätt förstå deras skrifter)
ligger självfallet i den betydande svårigheten att riktigt och åskådligt
klargöra de betingelser och omständigheter, som de levde under. Brister
i detta hänseende vålla, att även utmärkta översättningar av klassisk
litteratur ofta betecknas som tunglästa, att man i fel riktning
överdriver den förlust av stilens spelande liv, dess fria kraft och naturlighet,
som varje översättning måste innebära, hur mycket en skicklig
översättare än kan ersätta dem med det egna språkets motsvarande värden.
Vi ha i en föregående artikel framhållit professor Lindskogs
översättningar av Platon och Herodotos, vi kunna därtill bland nyare försök
också visa på Erland Lagerlöfs<i></i> Homeros och H. Hults
Lukianostolkningar — alla dessa röja förvisso de rika möjligheter, som finnas att
genom översättning omedelbart förmedla intryck av antik litteratur.
Men för fullt utbyte av en klassisk författare — minst gäller detta
berättare som Homeros eller Herodotos — kräves onekligen, att man
något sätter sig in i de förutsättningar, som gällde för hans liv, hans
bildning och hans skriftställarskap, att man i någon mån förverkligar
det nyss diskuterade postulatet och söker vinna en bild av författaren
i hans samtid. Ingen översättning borde efter vårt förmenande sakna
en någorlunda rikligt given inledning, som rymde mer än biografiska
data, verkligen gåve en bakgrund av samtida historia och tänkesätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free