Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Klassiska studier på svenska. Av Axel Boëthius - Sven Lönborg: Dike och Eros, Människor och Makter i forntidens Athen I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 243
— sådan som den för tidigt bortryckte, mångsidigt intresserade
klassikern, d:r Fredrik Horn åsyftat i sin översättning av Perikles’
Liktal (Lund 1919).
Från den kulturella insats, som de Lindskogska översättningarna
innebära, föra dessa synpunkter över till vår svenska litteratur om
den klassiska forntiden. Det ligger särskilt nära till hands att
erinra om A t h e n a och allt vad denna bok nu har att giva i här
antydd riktning liksom även om Hans Larssons Platon och
vår tid och professor M. P. Nilssons Olympen — i synnerhet
dess inledning. — Bland 1920 utkomna böcker finnas vidare
värdefulla bidrag till kännedomen om antiken, som vi ej vilja underlåta
att i detta sammanhang erinra om. I första hand är därvid att nämna
den välskrivna, livfulla och i god mening populära skildring av Athen
under Perikles’, Euripides’ och Sokrates’ tid, som rektor Sven Lönborg
utgivit under titeln Dike och Eros, Människor och
Makter i forntidens Athen (I—II. Sthlm, Svenska
Andelsförlaget, 1920). Framställningen är grupperad kring Perikles, Euripides
— första delen — och Sokrates — andra delen. Utomordentligt väl
har författaren även därvid skildrat deras stad. Den levande bild av
Athen, som han med förfinad smak ger, räkna vi för vår del som
en särskilt stor vinning att äga på svenska. Den är ej begränsad till
den första avdelningen: i alla bokens delar är denna åskådliga,
färgrika bild med; för de platonska dialogerna i andra bandet t. ex. ger
den en miljöteckning, i vilken deras betagande scenerier osökt fogas
in och av vilken de få en naturlig rik belysning. Lönborgs bok
rymmer i detta hänsende mycken lärdom lyckligt förbunden med klar
och fri framställning och naturkänsla. Johannes Jorgensens
Goethe-Bogen har många gånger kommit i anmälarens tanke, då han i
framställningen följt Lönborgs vandringar kring Sokrates’ och Euripides’
stad, hans friska intryck av natur och folkliv och de förenande banden
mellan forntid och våra dagar däri.
Lönborgs framställning är rikligt försedd med omfångsrika citat eller
referat från antika författare. Varje sida röjer hur omfattande hans
studier av antik litteratur varit inom de behandlade områdena; det
är en styrka hos boken, att den i så hög grad lever av dessa
omedelbara intryck — utan att därför nyare forskningar förbises.
Personligt formad är emellertid den bild av »statsmannen, diktaren och den
vise» som framgått av dessa studier. Den sistnämndes — Sokrates’ —
och Platons och Aristoteles’ kritiska blick på Athens storhetstid har
ej avhållit Lönborg från att i en idealbild av den Perikleiska
demokratien bringa i förgrunden de oförgängliga värden, dessa underbara
år skänkt genom sina samhälleliga strävanden och sin slösande
rikedom på alla områden. Starkt subjektivt är också det omdöme, Lönborg
bildat sig om dikten, som följde tidens väldiga höjdlinje: Euripides är
hans skald, »diktaren», den främste. Det är obestridligen märkligt att
se, hur dessa antikens gestalter alltjämt äga kraft och tjusning nog
för att tvinga olika temperament och tider att taga ställning; det är
ett bevis om något för styrkan och mäktigheten i arvet efter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
