Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Våldet i Oberschlesien - Försummade möjligheter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 DAGENS FRÅGOR
majoritet vid omröstningen och därför också måste tilldelas Polen.
Lloyd Georges tal följdes redan samma dag det hölls av en brittisk
not till Frankrike med liknande synpunkter, och två dagar senare
avgavs den franska svarsnoten, i sak överensstämmande med vad
Briand utvecklat för de utländska Pariskorrespondenterna. När detta
skrives, är man mitt uppe i konfliktens nästa stadier, lidelsefulla
franska parlamentsdebatter, en »förpliktande» dagordning och ett
personligt möte mellan Frankrikes konseljpresident och Englands
premierminister för motsatsernas eventuella utjämnande. Sådant hör
numera, som bekant, till »det hjärtliga samförståndets» ritual, men
för varje gång har det visat sig svårare att finna den
kompromissformel, som på Tysklands bekostnad skall trygga den yttre
enigheten mellan de i grund och botten alltmer oense allierade. Om
utgången av den nu pågående krisen inom ententen vore det
förmätet att våga några förutsägelser. Under väntetiden må det vara
nog att understryka sanningen av Lloyd Georges ord: »Problemet
Oberschlesien är fredsproblemet» och att erinra om att tillsvidare
råder i Oberschlesien polskt våld, fastän de allierade enligt
Versaillesfreden äro pliktiga att där upprätthålla ordningen mot både polackar
och t}rskar. Med spänning avvaktar man nu överallt i Europa, om
våldet skall belönas eller om Lloyd George skall genomdriva tillämpning
av sin i underhuset högtidligt förkunnade grundsats att både som en
hederssak och en trygghetsåtgärd skaffa tyskarna rätt i varje punkt,
där Versailles-fördraget ger dem rätt. Valet mellan dessa bägge
alternativ har betydligt större principiell räckvidd än i och för sig
ett gynnande av Polen eller Tyskland i den nu pågående tvisten om
Oberschlesien; det kommer att bli ett prejudikat av svårberäknelig
verkan i hela Europa, kanske för lång tid framåt.
Under diskussionen om det stora världskrigets orsaker
torde ingen uppfattning ha varit allmännare företrädd
än den att den tysk-engelska rivaliteten varit omöjlig att utplåna och
med nödvändighet förr eller senare måst övergå till en fiendskap på
Hv och död. Man har icke haft mycken tilltro till de
försoningssträvanden, som kännetecknade åren närmast före 1914, men meningarna
ha varit delade om vilkendera parten som lagt de största svårigheterna
i vägen för ett samförstånd. I Tyskland har man av naturliga skäl
varit mest böjd för att skylla situationens allvar på England. Man
har där levat i övertygelsen om att ha de fredligaste avsikter, och
man trodde sig in i det sista före katastrofen med gott samvete kunna
tillämpa Bismarcks ord: »Vi skulle ju gärna vara färdiga att älska
engelsmännen, men de vilja ej låta sig älskas av oss.» Det torde
emellertid kunna sättas i fråga, om icke på ett tidigare stadium
förutsättningar förelegat för ett närmande, som måhända kunnat
bespara Europa en stor del av de gångna årens lidanden. Bland det
material, som undan för undan framdrages för att belysa världskrigets
historia, ha på senare år även förekommit upplysningar om de trevare,
som kort före och efter sekelskiftet sändes ut från England för att
Försummade
möjligheter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
