Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - De tyska judarnas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om judiska statsmän har detta däremot mycket sällan gällt. Man
behöver blott ställa vid sidan av de senast nämnda Englands och
kanske alla länders främste judiske statsman i modern tid, nämligen
Disraeli. Hans biograf W. F. Monypenny säger om honom, att den
läsare av biografien, som väntar att få mystiken kring hans person
skingrad, måste bli besviken, ty den var en del av Disraelis väsende.
I detta fall var nog det mystiska till stor del helt enkelt
mystifikation, men om Disraelis vana att följa tankebanor som stötte
genomsnittsengelsmannen genom sin underlighet och nyhet kan intet tvivel
råda; och detta är otvivelaktigt en huvudorsak till de obetydliga
resultaten av Disraelis insats, i jämförelse med t. ex. den honom
intellektuellt långt underlägsne Gladstones. Det är också slående, att
A. G. Gardiners omdöme om en mycket mindre man, Rufus Isaacs,
earl Reading, den nuvarande vicekonungen av Indien, är nästan
detsamma som Monypennys om Disraeli.
Förhållandenas makt har nu fört judarna till politiskt ledande
ställningar — man vore frestad att säga: till de politiska ledande
ställningarna — i både det Tyskland och det Ryssland som
revolutionerna skapat. Åsidosatta och tillbakahållna, delvis t. o. m.
trakasserade och i Ryssland direkt förföljda, under den gamla regimen
och därför drivna över till oppositionspartierna, men samtidigt i
besittning av kunskaper och andliga gåvor i många riktningar, slungades
de upp till ledningen av statens uppgifter, när dessa skulle
övertagas av meningsgrupper som förut stått mycket främmande för
aktiv offentlig verksamhet. Det förefaller icke blott som regel
meningslöst utan ofta dessutom högst orättvist att förebrå judarna detta,
ty deras nya uppgifter ha särskilt i Tyskland sannerligen ej varit av
den art, att de kunnat bereda sina utövare någon personlig njutning.
Men väl kan man ej blott förstå utan också sympatisera med den
känsla av obehag, den »malaise», som gripit stora kretsar av närmast
det tyska folket, när de se sig företrädda av ultrademokratiska
personer som på sätt och vis äro mindre »representativa» än t. o. m
mycket feodala ostelbiska junkrar eller lika obskurantistiska sydtyska
klerikales
Naturligtvis hänger synnerligen mycket på den utsträckning vari
en faktor gör sig gällande, och det är massan av judiska ministrar och
folkkommissarier som skapat situationen, icke själva faktum, så visst
som enstaka exempel av detta slag i England kunnat uppträda utan
att vålla någon nämnvärd antisemitism. Men när en dylik invasion
kommer, är faran verkligen för handen, icke blott eller ens
företrädesvis på grund av de nya männens fel utan helt enkelt på grund
av det ovanliga och därigenom för den stora mängden stötande i
deras utmärkande drag. Man måste räkna med mänskligheten sådan
den är, vid sidan av högst välbehövlig strävan att göra den till vad
den bör vara; och kriget samt dess efterskörd ha visat styrkan av
primitiva instinkter, som den demokratiska utvecklingen kanske snarast
varit ägnad att ge ökad näring.
Det förefaller därför som om judiska folkelement skulle vara icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
