Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Degenerationsfaran. Av Herman Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ligger utan tvivel starkt potensierad kraft i det biologiska
arvet, som är långt mäktigare än de tillfälliga miljöinflytanden,
vilka inverka på en enskild individ under mer eller mindre
lång tid. I och med avlandet äro den blivande individens
framtida utvecklingsmöjligheter i stort sett på ett lagbundet sätt
bestämda. Det är därför av avgörande betydelse för barnet, hur
de arvsmassor äro beskaffade, som komma från både fadern
och modern.
Om dessa äro av god kvalitet, uppstår en begåvad och
biologiskt välboren människa; äro de åter dåliga, framkommer en
obegåvad eller »urartad» individ. Ingen mänsklig makt kan
härutinnan göra någon ändring, ty vi kunna ej — ingen pedagog
eller läkare förmår det — omskapa materien och de krafter som
äro bundna vid arvssubstansen. Med bästa vilja i världen kunna
vi sålunda ej åstadkomma nya anlag. Det är ej möjligt att av
idioter, som fått sitt svaga förstånd i arv (och de äro många),
skapa fullvärdiga människor, hur god uppfostran och
undervisning vi än ge dem. Allt guld i världen förmår härvidlag intet.
Lika litet kunna vi av en lättledd och viljesvag människa, som
ärvt dessa egenskaper, göra en energisk och målmedveten
person. Vi kunna med andra ord ej ändra naturlagarna, d. v. s. i
detta fall ärftligheten; det går icke ens att rubba dessa
naturkrafter. Lika gärna skulle vi kunna upphäva tyngdlagen eller
t. ex. befalla ett vattenfall att stanna i sitt lopp.
Ingen må emellertid av detta tro, att miljö, uppfostran och
goda samfundsförhållanden äro värdelösa. Långt därifrån! Det
vore att gå från den ena ytterligheten till den andra. Vi få ej
glömma, att dåliga miljöförhållanden, en missriktad uppfostran
o. d. ofta kunna försämra, ja förinta individer med goda anlag
eller göra, att de ej komma till sin rätt. Råka de in i så svåra
och vidriga förhållanden, att de dö i förtid eller ej kunna bli i
tillfälle att bilda familj, går ju deras goda arvsmassa förlorad i
och med dem själva, och detta måste betraktas som en nationell
förlust. Goda miljöförhållanden kunna naturligtvis också i någon
mån rätta det, som är krokigt. Miljön skapar dock ingenting
nytt, endast modifierar i god eller dålig riktning de anlag, som
vi fått i arv.
Personer med likartad härstamning från både fädernet och
mödernet äro i regel harmoniskt utvecklade; de gener som ligga
till grund för deras kroppsliga organ och organsystem passa då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
