- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
280

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Degenerationsfaran. Av Herman Lundborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minskad, vilket visar sig i ökad dödlighet. De sexuella drifterna
stegras, sedeslöshet, njutningslystnad, ja vanart och brott uppstå
och trycka sin prägel på samhället. Oenighet, kiv, upplopp och
revolutioner inställa sig förr eller senare. Kulturen sjunker.
Dylika förhållanden ha vi i stora delar av Central- och Sydamerika,
varest ett blodkaos är tillfinnandes, i det rasblandning mellan
indianer, negrer och vita (indoeuropéer) fått fortgå under en
lång följd av generationer. Förhållandena i Öst-Europa och
mångenstädes på Balkan (Europas oroliga hörn) giva oss också
exempel av detta slag. I mindre utsträckning och ej fullt så bjärt
kan man iakttaga detta samma fenomen i storstäderna, i
industricentra, i guldgrävarläger o. s. v., där folk av skilda raser
hastigt samlas och kroaseras. Dylika platser bli härdar för
verklig rasförskämning. Landsbygderna med sin renare befolkning
förete i regel långt ljusare bilder.

Det måste stå tydligt för envar, att ett folkmaterial av god
rasbeskaffenhet är ett lands största rikedom.
Hur annorlunda såge
det ej ut överallt i kulturländerna, om denna princip icke blott
vore allmänt erkänd utan också efterlevdes?

Man kan likna folken och raserna vid ett grönskande och
kraftigt träd. Trädets grenar utgöras av de olika folkfamiljerna.
Somliga växa frodigt, andra bli uttorkade och blåsa ned. De
svagare raserna dö ut. Kraftigare folk intaga deras plats, och
så går det undan för undan. Livsformerna i världen utvecklas
otvivelaktigt gradvis under årtusendenas lopp. Detsamma sker
med människosläktet. Dess bättre organiserade folk vilja ej
längre leva som vildar utan införa efter hand bättre
samhällsförhållanden, en fast rättsordning, mindre despotisk författning
med ett ord en högre kultur. Sådan åstadkommes icke, som
människor i allmänhet tro, därigenom att högre civiliserade folk
med lock eller pock påtvinga dessa lägre stående folk sin kultur,
sin religion, sin statsförfattning o. s. v. På det sättet kan man
möjligen åstadkomma en ytlig fernissa, vilken dock spricker
vid första påfrestning. Kultur är uttrycket för ett folks innersta
väsen, och den kan ej ändras eller bytas lika lättvindigt som
man byter en dräkt. Svagt utrustade folk ha en låg kultur,
livskraftiga folk åter en bättre sådan. Vi människor kunna ej göra
någon väsentlig ändring härutinnan. Om vi skulle bemöda oss
aldrig så mycket, skulle det ändå ej lyckas (även med den bästa
tänkbara miljö till hjälp) att i längden hålla döende folk, t. ex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free