- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
282

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Degenerationsfaran. Av Herman Lundborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Det förhåller sig onekligen så, att en var, som med öppna ögon betraktar
vissa förhållanden och företeelser i den tid, vari vi leva, ej kan undgå att känna
oro för kulturfolkens framtid. Mitt ibland alla de många till människosläktets
förbättring och förädling verkande goda krafterna yppa sig beklagliga och
farliga missförhållanden, genom vilka dessa krafters arbete hotas av
underminering och omintetgörelse. Striden mellan dessa motsatta strömningar är ej ny,
men vår tid torde hava fått starkare känna faran av att utan försök till
ingrepp låta de förstörande krafterna utföra sitt verk. Innebörden av kulturens
offerväsen framstår klarare i jämbredd med kulturens framsteg. Samtidigt med
att folkens välstånd, i sin helhet betraktat, förbättrats, dödligheten minskats,
medellivslängden ökats m. m.,, hotar dem en rasförsämring. Raskraften skövlas:
en alltför dyr köpeskilling för de förmåner den högt uppdrivna materiella och
andliga kulturen berett.

Redan länge har man emellertid strävat att inskrida mot ovannämnda
förstörande krafter. Man har dock hittills huvudsakligen inriktat sig på den mera
närliggande och lätt gripbara uppgiften att förbättra människornas yttre
levnadsbetingelser, den sociala miljön, eller man har vänt sin omvårdnad till
de symptom, som bristerna i dessa levnadsbetingelser, i de sociala
förhållandena, låtit komma till synes. Med allt erkännande åt vad därutinnan gjorts
och fortfarande göres har man likväl fått blicken öppen för att därmed allena
intet verkligt avgörande står att vinna gent emot det onda, man vill bekämpa.
Man förlitar sig ej längre enbart på verkan av förbättrade miljöförhållanden.
Det är den kraftigt framträdande insikten om arvets betydelse för rasens
bestånd och förbättring, som härvid gjort sig gällande.


Många människor börja — sorgligt nog — betrakta sitt liv
som självändamål, icke som en anförtrodd arvedel, för vilkens
bevarande de äro ansvariga såväl inför sina efterkommande som
inför fäderna. Detta härleder sig ur en individualistisk
livsuppfattning, bottnande i en avgjord överskattning av det egna
värdet och överdrivna njutningsanspråk.

Den »tomma vaggans politik» börjar alltmera insmyga sig,
d. v. s. 0-1-2-barnsystemet blir allt vanligare, något från
rassynpunkt alldeles förkastligt, då det gäller de högvärdiga
folkelementen.

Släktets och rasens framtid måste betryggas. För icke länge
sedan, då tillgången på födoämnen var mycket knapp i Europa
på grund av kriget, ha alla folk tvungits att införa
livsmedelsransonering i en eller annan form för att undgå en katastrof
i form av ren hungersnöd. Man kan fråga sig: när skola de
sargade och förblödda folken i vår världsdel tvingas att bättre
än hittills hushålla med folkmaterialet och i tid se till, att en
god rekrytering av släktet kommer till stånd? Det sker nu
en misshushållning i dessa hänseenden i stora delar av
Europa, som gör ett sorgligt intryck på alla dem som klart inse
hur orätt vi handla mot våra efterkommande. De folk som
ej längre förstå värdet av sunda och starka barn utan hellre
vilja leva ett egoistiskt liv dem förutan äro ej värda att bestå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free