Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Press, pengar och politik. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej minst sådana med fördomars märke. I verkligheten torde dock
varken förtjänsterna eller felen ha varit så stora som sitt rykte.
Men underlig och underbar är yankeepressen. Utomordentlig
har dess makt varit, och den är det fortfarande. Ett storartat
verk har den utfört för utdaningen och färgläggningen av den
amerikanska nationen. Vi komma till detta land med dess för
oss hart när ofattliga vidsträckthet. Vi gå på en av dess stora
städers gator. I ständig växling möta vi representanter för de
tre europeiska raserna och för åtskilliga av hybriditeterna, liksom
representanter för olika utomeuropeiska folkslag; det är kanske
något tjog skilda nationaliteter vi få en glimt av. Men intet
annat land i västervärlden företer ändå en sådan yttre
likformighet och mental enhetlighet. Vi förvåna oss först och främst
över den yttre samstämmigheten ifråga om klädsel,
kroppshållning, utseende, seder o. s. v. Men ännu mer slår oss den
inre homogeniteten. Det är, med andra ord, gemensamheten i
sådana karaktärsdrag som självförtroende, självbehärskning,
oförskräckthet, tilltagsenhet, trosfriskhet etc. Här ha vi resultatet av
att den fysiska och samhälleliga omgivningen förmått ge en så
mycket starkare eggelse och betoning åt vissa dispositioner och
benägenheter hos dessa infödda och invandrade millioner. Det
är följden av en oerhört långt driven, omedveten, halvt och helt
medveten efterbildning av härskande typer och former.
Vilken roll spelar icke pressen i detta väldiga
anpassningsförlopp! Endast folkskolorna kunna tävla med tidningarna i
verkningsfullhet som amerikaniserande krafter. Ännu möta oss
i denna press några bleka hågkomster från den gamla
nybyggaretiden vid sidan av färska bilder från västerns farmareliv i
elektricitens och konstbevattningens tecken. Ännu skönjer man här
några strimmor av den säreget färgade, nobelt fromma
Nya-Englands-kulturen, som skimrar över Fredrika Bremers brev
därifrån; men sparsamt lysa de mellan de höga pelarna av
stenkolsrök från de nutida industriplatserna. Än ljuda med en
dallrande klang traditionerna av den idealitet och hänförelse, som
fingo en av sina mest fullödiga bärare i Abraham Lincoln —
låt vara, att de så lätt överröstas av det dagspolitiska skränet.
Vi tala om dyrkan av det kvantitativa, kärleken till de
flammande färgerna och böjelsen för det högljudda såsom
utmärkande amerikanska kulturdrag. Det är dem, som pressen
återger, ofta förstorar, stundom förgrovar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
