- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
302

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

semitiska ljud, fraser, hälsningar, förbannelser och välsignelser.
Den berömde franske författaren Pierre Loti, samme man som
i sin roman Les Désenchantées på ett hänförande sätt
skildrat det turkiska Konstantinopels poesi, har försökt måla även
Jerusalem och Palestina i dess egen färg, icke turkiskt, icke
judiskt, utan palestinskt. Svenske legationspredikanten i
Konstantinopel, Berggren, var den förste, som i sin ännu värdefulla
palestinsk-arabiska ordbok för snart hundra år sedan samlade
en mängd språkliga och etnologiska iakttagelser från det
palestinska folket; svenske professorn Aurelius och Sveriges Sven
Hedin ha på senare tid meddelat sanningsenliga intryck från
detta levande Palestina. Jag är arkeolog och teolog, men det
är detta Palestina jag älskar. Och i detta Palestina har också
Sverige sin del.

Man brukar betrakta Palestina som ett fjärran avlägset land,
med vilket en nordbo ej har något gemensamt. Emellertid var
det en svensk professor, som av intresse att ta reda på, var södra
gränsen går för jordens tempererade zon, frågade mig om
dadelpalmens och vinrankans odling i Palestina. Dadelpalmen
gäller som den varma zonens representant, vinrankan
representerar den tempererade zonen. Nu är det så, att
dadelpalmen lämnar mogen frukt endast i Palestinas varmaste dalar
vid Döda havet och vid kustlandets södra ände. De dadlar,
som vi brukade äta i Jerusalem, kommo från Egypten.
Palestina är sedan gammalt ett vinträdens land. I bibelns
berättelse, att Noa planterade en vingård, tänkte författaren på sitt
lands vingårdar, där vinrankorna, som ligga på marken, bära
sockersöta druvklasar, vilka kunna bli ända till en halv meter
långa — ett faktum, som gör uppgiften i 4 Mos. 13:24 om hur
en kvist med en druvklase av två män bars på en stång,
begriplig för oss. Men även andra växter, som tillhöra den
tempererade zonen, frodas i Palestina. Vete och bjugg täcka
åkrarna och man har funnit, att vårt vetes stammoder
Emmer-vetet (Triticum dicoccum) har sitt hem i Palestina, där det ännu
växer vilt. Bok, lind och björk söker man förgäves i Palestina.
Men en tall, som endast botanisten kan skilja från vår, växer
där fortare än alla andra inhemska träd och bildar lunder, där
nordbon kan drömma om sitt land. Sådana tallar ersatte för
oss i julens hemland julgranen. Endast undantagsvis finner en
äkta gran sin väg till Palestina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:36:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1921/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free