Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sverige och Palestina. Av Gustaf Dalman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började sin skolgång, få lära sig snygghet och nyttig
sysselsättning, på samma gång som de undervisades i kristendom. Läkarens
råd och sjukas ändamålsenliga vård skulle komma en
befolkning till del, vilken ingen aning har om den enklaste hygien i
ett land, där millioner flugor bära den egyptiska ögonsjukans
gift från öga till öga och där anophelesmyggan med sina styng
sprider malaria. Med sådana mål ha Jerusalemsföreningens
småskola och dess sjukhem börjat sin verksamhet. En svensk
lärarinna, en svensk läkare med sin familj och tre svenska
sjuksköterskor ökade svenska kolonien i Palestina. Denna
svenska koloni hade ju i början för allmänheten fullkomligt
försvunnit inom den »amerikanska kolonien». Väl fick den
världsrykte genom Selma Lagerlöfs »Jerusalem». I Palestina
visste dock få om dess existens, tills svenska konsulatet, som
upprättades 1903, gjordes uppmärksam på den. Men framför
allt gjorde svenska småskolan i Jerusalem och sjukhemmet i
Betlehem klart för befolkningen, att ett Sverige fanns till i
världen och att detta Sverige hade ett hjärta för Palestina, utan
att man kunde antaga politiska baktankar. Därtill kom, att
alla de, som kommo från Sverige i Jerusalemsföreningens
uppdrag, framför allt läkaren, doktor Gustaf Ribbing och hans
kvinnliga medhjälpare i sjukhemmet gjorde sig omtyckta hos
den infödda befolkningen. I mycket ofullkomliga arabiska hus
och under ständig kamp med oändliga små och stora
svårigheter ha de hjältemodigt och anspråkslöst utfört sitt osjälviska
arbete.
Krigsnöden gjorde nog behovet av läkarehjälp i Palestina
större än någonsin. Men d:r Ribbing var tillfälligtvis för
rekreation i Sverige och tycktes ej kunna återvända. De ensamblivna
systrarna lämnade Betlehem. En tid kunde åtminstone svenska
polikliniken skötas av tyska krafter. Med hjälp av norska,
danska och tyska medel försökte jag att göra något för de
Betlehems barn, som genom kriget och sjukdom förlorat sina
föräldrar. Endast småskolan har kunnat fortgå under hela
kriget. Men det svenska doktorshemmet i Betlehem stod tomt;
det nya, nästan färdiga sjukhemmet hotade bliva en ruin.
Svenska kolonien i Jerusalem var lyckligare ställd. Den råkade
nog i svårigheter, emedan turistströmmen, dess viktigaste
inkomstkälla, upphörde. Men då nöden var störst, var hjälpen
närmast. Genom Sven Hedins förmedling blev turkiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
