Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 20. 6. 1921 - Repola och Porajärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 DAGENS FRÅGOR
Finlands svenskar förhöllo sig jämförelsevis kyliga och avvaktande.
Tanken upptogs bland vida lager av Finlands finnar och vann ivriga
förkämpar. Man drömde ju till och med på vissa håll om ett Finland,
som omfattade hela Olonets och ryska Karelen samt Kolahalvön med
den nya Murmanjärnvägen. Dylika drömmar fingo snart gravläggas,
men kring Repola och Porajärvi höll man länge vakt. Dessa socknars
invånare kände sig som ett med sina finska bröder, de önskade komma
undan det rådsryska skräckväldet och bolsjevikmisären samt vinna
en förening med Finland av nationella, politiska och ekonomiska
bevekelsegrunder. Finländsk militär hade till och med — man hade
ju krig med Ryssland — gett dem sitt skydd gentemot ryska
plundringståg och härjningar.
När Finland den 13 aug, 1920 slöt vapenstillestånd med Ryssland,
fastställdes i punkt 2, att demarkationslinjen skulle gå öster om de
två socknarna. De kommo således tillsvidare att stanna inom den
finländska intressesfären. I kommunerna beredde man sig redan på
en förening med Finland.
Men freden i Dorpat medförde en förändring, som blev ett hårt
slag såväl för de finska aktivistkretsarna som för de nämnda
socknarnas innevånare. Den ryska diplomatien, skicklig som alltid,
förstod att efter konjunkturerna förskaffa sig så fördelaktiga
fredsvillkor som möjligt, och Finland blev tvunget att i denna punkt giva
vika. Paragrafen i fråga — artikel 10 i fredsfördraget —
formulerades så, att den i viss mån syntes kunna tillfredsställa båda
parterna, men i själva verket var den uppenbart till ryssarnas förmån.
Finland förband sig att inom bestämd tid — 45 dagar — bortdraga
sådana trupper från Repola och Porajärvi, vilka skulle återförenas med
det ryska riket och ingå i en statsbildning, Östkarelen, som
bestod av den karelska befolkningen i guvernementen Olonets och
Arkangelsk och som skulle få åtnjuta nationell autonomi. Socknarna
skulle således åter, efter att i mer än två år ha åtnjutit skyddet av
den finländska hjälpen, falla i den ryska bolsjevismen moderssköte.
Å finländsk sida hade man, då man ej kunde vinna mer, vid
fredsunderhandlingarnas sista skede sökt att i stället skapa en viss
garanterad säkerhet för socknarnas befolkning. Enligt fredsfördragets ll:e
artikel fick denna full amnesti och rätt att genom en egen lokal
milis uppehålla ordningen i kommunerna, en rätt som skulle gälla i
två år. Den skulle dessutom fritt få förfoga över sin egendom —
det är betecknande, att ett sådant stadgande inrycktes — och slutligen
skulle den hava frihet att fritt få flytta bort från Ryssland, blott det
skedde inom ett år efter det freden trätt i gällande kraft. All sin
lösegendom skulle den i sådant fall få medtaga.
Dessa garantier hade ju varit ganska goda, om de givits av en
annan regering än den ryska bolsjevikregeringen.
Synnerligen farlig var ovan relaterade bestämmelse om att Repola
och Porajärvi skulle införlivas med det nationell självbestämningsrätt
åtnjutande autonoma området Öst-Karelen, bildat av den karelska
befolkningen i arkangelska och olonetska guvernementen. Detta arrange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
