Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 20. 6. 1921 - Sveriges moderna litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 325
bär verket i sin helhet i utomordentligt hög grad prägel av sin
författares markanta och utpräglade personlighet, ehuru det icke alls
är polemiskt; framställningens genomgående lugna och opartiska
hållning kan väl knappast undgå att framkalla erkännande även hos
författarens mest oförsonliga motståndare.
Emellertid är opartiskheten icke av det slag som medvetet eller
omedvetet glider över i ren färglöshet. Var författarens allmänna
sympatier ligga, behöver man icke sväva i okunnighet om. För den
kosmopolitiskt orienterade, abstrakta liberalismen har han så föga sympati
till övers att han till och med ett ögonblick för dess skull kan bli
en smula orättvis mot Viktor Rydberg, bakom vilkens förfinade
humanism han — för övrigt måhända ej alldeles utan skäl —
tycker sig skymta allt för mycket av liberal verklighetsrädsla och
skygghet för att på allvar gå problemen in på livet. Med ett grepp, som
måste kallas rent genialt, har han också uppvisat, hur en likartad
känsla ligger bakom och bär upp Snoilskys sociala diktning, vilken
tidigare på de flesta håll varit fullkomligt missförstådd. Hos
åttiotalets författare betonar han med rätta det livlöst doktrinära, inlärda
och formelbundna, som präglar deras produktion, på samma gång
som han ger fullt erkännande åt den ärliga avsikten i deras
strävanden; emellertid befäster hans framställning den uppfattning, till
vilken envar måste komma, nämligen att så gott som hela denna periods
litteratur ur konstnärlig synpunkt är och förblir föga annat än ett
petrifikat.
Betecknande för Books åskådningssätt är att det arbete inom
åttio-talslitteraturen, som han uppskattar högst, är Ernst Ahlgrens roman
Fru Marianne. Skälet till denna värdesättning är lätt att fatta: Fru
Marianne är det enda av Ernst Ahlgrens arbeten, där författarinnans starka
temperament triumferat över de fixerade normer, som eljest med mer
eller mindre strikt konsekvens genomfördes i tidens flesta romaner.
Det är ett verk fotat på livserfarenhetens och icke på den litterära
doktrinens grundval, och det är därför som en kritiker av Books
läggning måste finna det så sympatiskt. Hans erkännande har
emellertid också en liten spets riktad emot åttiotalsradikalismens officiella
förkunnare, vilka ansågo Fru Marianne innebära ett slags avfall från
den rena läran och därför ej voro benägna att uppskatta dess
konstnärliga förtjänster.
Givet är att skildringen av nittiotalet intager den centrala platsen
och det största utrymmet i Books arbete. Det är ju denna
litteratur, under vilkens intryck vi alltjämt leva och som på väsentliga
punkter ännu behärskar vår idévärld; vad som under de senare åren
framkommit av yngre litteratur har ju till största delen varit ytterst
efemärt och i intet hänseende ägnat att skjuta de stora namnen från
decennierna kring sekelskiftet åt sidan. Att Böök känner sig
väsens-besläktad med hela denna riktning har han aldrig dolt, och hans
framställning ger oss ytterligare bevis på hur djupgående denna frändskap
är. Särskilt starkt framträder detta i hans betonande av den svenska
provinsiella traditionens betydelse för alla dessa som vi räkna till nittio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
