Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 20. 6. 1921 - Sveriges moderna litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 DAGENS FRÅGOR
talets främsta representanter, Fröding, Heidenstam, Selma Lagerlöf,
Karlfeldt. Han har på denna punkt i sina författarkaraktäristiker
givit oss en rad viktiga bidrag till kännedomen om den svenska
nationalkänslans utveckling hos den nu levande generationen. Analysen
av de enskilda personligheterna vidgar sig här till ett hela tiden
omfattande perspektiv. Om också framställningen givetvis icke kan
betecknas som avslutande — något som Böök själv är den förste att
medgiva — så har den dock ej mindre ur litteraturhistorisk än ur
folkpsykologisk synpunkt ett utomordentligt intresse, särskilt som
själva problemets centrala ställning i vårt andliga liv knappast
tidigare varit tillräckligt beaktad.
I skildringen av denna periods litteratur finnes emellertid ett
anmärkningsvärt tomrum. Hjalmar Söderbergs författarskap är helt
och hållet förbigånget. Att så skett måste bero på rent förbiseende,
då naturligtvis Böök lika väl som alla andra vet, vilken framskjuten
ställning Hjalmar Söderberg allt sedan början av 1900-talet intagit
inom den svenska prosakonsten. Man får hoppas att denna lucka
kommer att fyllas i en eventuellt ny upplaga av det Böökska
arbetet, ty vilken uppfattning man personligen må hysa om Hjalmar
Söderbergs författarskap — och att detta från många håll varit föremål
för en överdriven beundran skall ej förnekas — så är dess betydelse
dock så pass stor att en framställning av vår moderna litteratur,
där t. ex. Martin Bircks ungdom icke med ett ord omnämnes, med
skäl kan betecknas som alltför ofullständig och ensidig.
Den stora svårigheten för varje skildrare av vår moderna littera
turs utveckling är naturligtvis Strindberg. Att nå fram till en
rättvist avvägd, psykologiskt riktig och historiskt sammanhängande bild
av honom och hans författarskap är en uppgift, som i närvarande
stund helt enkelt torde vara omöjlig att lösa. Vilken ståndpunkt man
än väljer vid behandlingen av problemet Strindberg, är
totalintrycket dock ohjälpligt splittrat och fragmentariskt.
Vad Böök åstadkommit i sina två Strindbergskapitel är icke en
syntes av hans verksamhet, knappast heller en utförd karaktäristik;
snarast är det en snillrik skiss till ett porträtt, där det oväsentliga
är utelämnat till förmån för ett skarpt framhävande av
huvuddragen. Bilden framträder på detta sätt kanske mera förenklad än vad
den borde, men den får i gengäld en högre grad av konkretion och
fasthet. Strindbergsskildringen i andra upplagan av Illustrerad svensk
litteraturhistoria, beundransvärd i sin rikedom på material,
efterlämnar exempelvis ett vida mindre enhetligt intr}rck än den Böökska
framställningen.
En invändning måste dock göras mot metoden. Strindbergs
förhållande till de ledande idéströmningarna inom den europeiska
litteraturen, om vilket man dock för att förstå hans utvecklingsgång måste
ha en viss kännedom, är väl flyktigt behandlat. Antydningar saknas
visserligen icke — så nämnes exempelvis Dickens för Röda Rummet
(skulle det icke vara skäl i att någon gång undersöka om icke Henri
Murgers bohémeskildringar också härvidlag spelat en viss roll?),Nietzsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
