- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
341

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Förräderiaffären. Av Pehr Norrmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRRÄDERIAFFÄREN 341

sammanslutningar i Sverige till en början handhades av en
tillfällig, mer eller mindre självvald kommitté, den s. k.
Finlandskommittén, vilken emellertid senare efter bolsjevikiskt mönster
och i enlighet med den allmänna princip som genomfördes mot
slutet av upprorstiden i Finland — när ropet på de starke männen
blev dagens lösen — omorganiserats till ett slags militär stab
med en diktator i spetsen. Under denna centralstab ha sedan
sorterat minst fyra olika avdelningar, med var sin egen
organisation och sin särskilda uppgift: en avdelning för de rent
militära revolulionsförberedelserna, varmed då förståtts bl. a.
vapenuppköp och militärt organiserande av de röda flyktingarna i Sverige;
en etapporganisation för vapen- och litteratursmuggling samt
förmedling av post- och passagerartrafik på Sovjet-Ryssland; en
spionageavdelning (»Tiedusteluosasto») samt slutligen en avdelning
för agitation och litterär propaganda. Nåväl, om man nu frågar
sig, hur stor del av denna organisation som faktiskt blottats
genom de gjorda dokumentfynden, kommer man till rätt
intressanta resultat. En kort undersökning på denna punkt skall
kanske giva måttet på organisationens verkliga storlek och på
hur stor del av densamma som ännu finnes kvar.

Börja vi då med den ursprungliga Finlandskommittén och
dess fortsättning, den militära centralstaben, finna vi genast, att
polisrapporten har mycket litet att berätta om den — utöver
en löst framkastad, men antagligen riktig förmodan, att dess
förste verkliga chefer Östkarelens nuvarande diktator, d:r Edv.
Gylling, samt efter honom A. F. Usenius, det röda
folkkommi-sariatets Stockholmssändebud från våren 1918. Vem som efter
Usenius’ avresa övertog ledningen av organisationen är
emellertid icke känt. Rapportens förmodan att det skulle varit den
unge studenten Maunu Heimo är helt säkert oriktig. Heimo må
ha inlagt vilka förtjänster som helst vid Joffes Berlinlegation,
där han en kortare tid var anställd, hans revolutionära insats
under upproret 1918 var dock alltför blygsam för att en dylik
plötslig upphöjelse nu vore tänkbar. Detsamma gäller i om
möjligt än högre grad om den ryktbare Allan Wallenius, vars
namn också nämnts i detta sammanhang. Som skald och
skriv-karl av den långhåriga typen samt dessutom en man av rent
svensk börd har Wallenius säkerligen aldrig haft någon chans
att tränga sig fram till ledningen av en organisation, bestående
till största delen av handfasta finska grovarbetare med hårda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free