Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nationernas förbunds konstitutionella organisation. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUNDS KONSTITUTIONELLA ORGANISATION 351
i överensstämmelse med dessa krav, kunna vinna medlemskap
av förbundet. Vid förstnämnda möte upptogos Österrike,
Bulgarien och Finland, Luxemburg, Costarica och Albanien.
Omröstningen om upptagande gäller icke frågan, huruvida en stat
som begär inträde är önskvärd såsom medlem eller ej utan
uteslutande spörsmålet, huruvida beträffande staten ifråga av pakten
föreskrivna villkor äro uppfyllda. Är detta fallet, föreligger en
rätt till medlemskap. Förbundet är enligt sin idé universellt.
Mot alla staters latenta rätt till medlemskap svarar emellertid
ej någon förpliktelse att söka sådant. Detta förhållande belyser
förbundets natur av en frivillig sammanslutning.
Sammanslutningens grund är juridiskt sett en av samtliga
medlemmar avgiven till formen identisk viljeförklaring riktad å
ena sidan på förbundets tillblivelse och fortbestånd och å den
andra på fullgörandet i vad på dem ankommer av de
förpliktelser som medlemskap i förbundet innebär. Denna
viljeförklaring avgavs vad beträffar de allierade och associerade makterna
genom deras ratifikation av fredstraktaterna och vad beträffar
Övriga ursprungliga medlemmar genom en inom viss tid
verkställd uttrycklig adhesionsakt. Viljeförklaringen innehåller två
alldeles skilda moment: förbundets skapande och godkännandet
av de rättsnormer, som skola utgöra förbundets grundlag. Denna
skillnad framträder klart beträffande sådana medlemmar som
vinna inträde genom inval. Deras viljeförklaring saknar
naturligtvis varje för förbundet konstitutiv karaktär.
Viljeförklaringen är emellertid i alla fall — som jag sökt
påvisa — ensidig och obetingad. Denna omständighet utgör själva
grundvalen för förbundets frivilliga karaktär och därmed för
fortbeståndet av medlemmarnas folkrättsliga ställning, sådan den
är bestämd av faktorer, som ligga utom förbundets ram.
Denna ställning är ej identisk beträffande samtliga medlemmar.
Bland de »stater», som tillhöra förbundet befinna sig nämligen
jämväl de brittiska kolonier och dominions som åtnjuta
självstyrelse. Förbundets statsbegrepp är därför synnerligen
vidsträckt och icke synonymt med begreppet suverän stat.
Kriteriet är självstyrelse och icke utrikespolitisk
rättshandlingsförmåga i vanlig mening, självständighet och icke suveränitet.
Förbundet är en frivillig sammanslutning av självständiga stater.
De betydelsefullaste av de stater som nu stå utanför
förbundet äro — bortsett från Förenta Staterna — Tyskland och Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
