Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Kyrkopolitik och rättshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 DAGENS FRÅGOR
en analys av den hittillsvarande rättsutvecklingen, och därvid kommer
sårskilt kyrkans fasta egendom i betraktande, ett ständigt tvisteämne
vid alla konflikter mellan kyrka och stat.
En sådan analys har på ett synnerligen förtjänstfullt sätt utförts
i en nyligen utkommen akademisk avhandling, Den kyrkliga j or dens
rättsliga ställning i Sverige, av d:r Erik Schalling (Upsala 1920).
På grundvalen av ett mer än vanligt omfattande rättshistoriskt
material klargöres där kyrkans äldsta rättsställning hos oss. Denna har
tydligen varit beroende av upplåtelse från enskilda. Ett på rent
germansk rättsåskådning byggt privatkyrkosystem visar sig nämligen,
liksom tidigare på kontinenten, ha kännetecknat det ursprungliga
rättstillståndet. Lokalkyrkan frigjordes dock snart från beroendet av den
enskilde jordägaren. Varje lokalkyrka, i regel stiftad av jordägare,
betraktades redan tidigt, åtminstone på 1200-talet, såsom ett särskilt
rättssubjekt, visserligen subordinerat under en centralmyndighet, som
i vissa avseenden ägde företräda den, men principiellt med
självständig rätt gent emot denna. Vid medeltidens slut utgjorde
lokalkyrkorna liksom de prästerliga boställena självständiga stiftelser,
rättssubjekt, om man vill använda en modern term. Detta system bestod
under reformationen, vilkens hållning gent emot de hävdvunna
formerna var vida respektfullare än man vanligen föreställer sig. Ej
heller Karl XI:s envälde med dess teokratiska inslag rubbade
utvecklingens kontinuitet härutinnan. Under denna tid tillkom förutom
donerade boställen ett flertal av kronan utan uppgivande av dess
äganderätt anslagna prästboställen.
Pietistiska samt sedermera liberala åskådningar gåvo emellertid
efter hand upphov till en föreställning om församlingen såsom det
naturliga subjektet för sin kyrka, och boställena betraktades på
likartat sätt. Denna åskådning har dock aldrig vunnit sanktion i
lagstiftningen. Såväl denna som rättstillämpningen ha erkänt lokalkyrkorna
såsom fortbestående rättssubjekt. Den växelverkan mellan politiska
önskemål, juridisk doktrin och inhemsk praxis, varunder
lokalkyrkornas och boställenas rättsställning utvecklats, erbjuder i själva
verket en följd av intresseväckande problem, så mycket mera, som
utvecklingen av både stat och kommun i senare tider givit anledning
till en ohistorisk uppfattning av den kyrkliga egendomen. Att dennas
rättsställning blivit belyst med material från den tid, då den fick
sin nuvarande struktur, är i varje fall en vinst för både teori och
praxis.
Bristen på historiska perspektiv i kyrkopolitiska frågor har länge
varit kännbar. Särskilt därest tvistefrågan rörande kyrkans
förhållande till staten kommer att lösas efter radikala linjer, är det
värdefullt att hava en säker grund att utgå från vid ordnandet av de
ömtåliga ekonomiska mellanhavandena parterna emellan. Ty om de
lokala kyrkorna och de donerade boställena få anses vara stiftelser
med äganderätt till den sedan gammalt åt dem upplåtna jorden — och
detta resultat av undersökningen torde stå fast — kan sådan jord
tydligen ej utan stötande godtycke disponeras på samma sätt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
