Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En ensam röst i Ålandsfrågan. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ENSAM RÖST I ÅLANDSFRÅGAN 407
samma, mer eller mindre revolutionära skakningar som nästan
alla andra vita länder fått röna av sina arbetare — så tycker
man, att Sveriges arbetare hade förtjänat bättre än att få sina
nationella känslor tillskrivna hätska och fanatiska
klasskampmotiv.
Emellertid, då rapportörerna träffade sitt avgörande, var finska
fronten obruten, den svenska bruten. Vi fordrade dessutom att
Folkens Förbund skulle låta Åland komma till oss utan att vi själva
gjorde det minsta kännbara offer härför. »Intet krig för Ålands
skull!» har varit det allmänna fältropet. Gott och väl. Men
antag att Folkens Förbund givit Åland rätt att komma till oss.
Vilken skulle då ha blivit beslutets exekutor? Finland hade
ju vägrat böja sig, och Sverige ville under inga omständigheter
utgjuta sitt och Finlands sacrosancta blod. Folkens Förbund
hade alltså, om det dömt till Ålands förmån, antingen nödgats
se sitt beslut trotsat eller ock måst självt med egna, kanske
blodiga offer genomföra exekutionen. Kan någon människa
undra att det i detta läge lät Finland behålla ögruppen? Vi
visste dock vad Englands grundsats är; Lloyd George har
nyligen uttalat den: »England hjälper endast folk som kämpa själva».
Men, frågar kanske någon ironiskt, hur går det då med den
av de radikala demokraterna så ivrigt önskade avrustningen?
Svar: avrustningsfrågans lösning har på intet sätt påverkats av
Ålandsfrågan. Hade denna fråga avgjorts mot Finland, så hade,
på ovan nämnda skäl, Finland ändå haft all anledning hålla
fred med Sverige. Nu däremot har det funnit att Sverige är
ett land som man kan bluffa med tills det ger efter, och detta
manar naturligtvis Finland att bevara den krigsrustning och
den hotande politik som kräves för en framgångsrik bluff. T. o. m.
högermän medgiva enskilt att Finland är det enda land med
vilket vi kunna tänkas komma i strid, och svenska högerns
skarpaste huvud, Ernst Trygger, har även pekat på den finska
faran offentligt. Nederlaget i Ålandsfrågan har alltså på intet
vis försvagat rustningsivrarnas ställning.
Men det skall gärna medgivas att ingen framstegspolitik, den
må vara yttre eller inre, kan genomföras utan risk eller fara.
Den som skyr faran skyr varje människovärdigt Jiv. Det är
just den under Ålandskrisen i Sverige framträdande motviljan
mot all fara, motviljan mot varje svår och krävande politik
som gör vårt åländska nederlag så illavarslande för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
