- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
425

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det stympade Österrikes framtid. Av Bertil Hagström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man nu önskar direkt landförbindelse. Nu senast har Italien
hjälpt till att rädda Klagenfurt åt Österrike gentemot Jugoslavien,
som naturligtvis ej kunde underlåta ett kuppförsök vid den
misslyckade folkomröstningen. Det är på den delen av det gamla
Österrike, Adriamakten, Italien överflyttat sin antagonism.
England är jämförelsevis likgiltigt, och så blir hela anslutningsfrågan
blott en liten del av den stora europeiska — med samma
problemställning och samma krafter för och emot som överallt,
nu senast aktuell i Ober-Schlesien — frågan om Tysklands
framtid.

Emellertid ha österrikarna nu måst organisera sin egen stat,
om det också ej skett utan tanke på en framtida eventuell
anslutning till Tyskland. I författningen, till huvudsaklig del ett
verk av prof. Hans Kelsen i Wien, en intressant statsrättslärare,
som trots opposition mot den »härskande läran» torde få räknas
till den juridiska skolan, framträder inflytandet från eller kanske
rättare önskan om en viss överensstämmelse med de nya tyska
riks- och delstatsförfattningarna. Ett särdrag ha vi redan
påpekat, statens karaktär av förbundsstat. Ser man närmare efter,
befinnes dock den decentralistiska fasaden dölja en i själva
verket ganska fast enhetsstatsbyggnad. Den ojämförligt största
delen av lagstiftningen och beslutanderätten ligger hos de
centrala organen. Vid revolutionen proklamerades dels i Wien av
riksrådsmedlemmar (d. v. s. ledamöter av det gamla Österrikes
riksdag) en ny enhetsstat, Tysk-Österrike, dels proklamerade
varje kronlands lantdag sitt land som en delstat i detta
Tysk-Österrike, och när sedan författningen skulle utarbetas, blev det
en kompromiss mellan de olika ståndpunkterna. Liksom förut
i Tyskland har man nu fått förbundsstatsproblemet att syssla
med, om också ej så invecklat som där. Den punkt, som
bereder bekymmer, är egentligen förvaltningen.

I det gamla Österrike fanns alltid en emellanåt besvärlig
dualism mellan central och lokal myndighet, den förra i
kronlanden främst representerad av kejsarens ståthållare, den senare
av den av lantdagen valde Landeshauptmannen. Den förre
finnes nu ej längre, och man har löst frågan genom att lägga
all makt hos den senare. Här kommer verkligen det
decentralistiska draget fram. Av förbundsregeringen utnämnda
ämbetsmän kunna utom i de centrala verken endast finnas för vissa
bestämda frågor, såvida det beslutas av de centrala organen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free