- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
439

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Socialismen i Tyskland. Av Theodor Heuss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förfall. Sedan Ryssland upphört att bidraga till partiets
andliga försörjning, har det nästan alldeles uppgivit att på egen
hand genomtänka de socialistiska problemen.

Majoritetssocialisterna ha genom denna upplösning på deras
vänstra flank fått litet andrum. Att börja med var deras energi
förlamad, och de hoppades att genom agitation återvinna sin
popularitet. Valet till preussiska lantdagen (februari 1921)
återgav dem i viss mening deras beslutanderätt, men de vågade inte
riktigt obesvärat använda den. Då det blev fråga om att lägga
en bredare koalitionsbas för det preussiska kabinettet, fastslogo
de som en dogm att all samverkan var utesluten med det tyska
folkpartiet, inom vilket dock framförallt industri-intressena äro
representerade. Sålunda utträdde de också i Preussen ur
regeringskoalitionen. Visserligen deltogo de åter snart därpå i
riksregeringen efter ententens ultimatum. Här fingo de snart för
andra gången röna vad det betyder att vara meddelaktig i ett
ansvar. De yrkade så ivrigt på »uppfyllelse», men det fanns
ingen möjlighet att uppfylla ententens fordringar utan den stora
industriens medverkan, och en radikal diktamen kan inte
framtrolla uppfyllelsen. Hela sommaren vacklade
majoritetssocialisterna emellan att genom ett radikalt uppträdande draga till
sig de oavhängiga eller att trots allt jämna vägen för en
regeringskoalition. De försökte att lösa bägge problemen och försöka
fortfarande.

Det saknades icke resolutioner, som fordrade att båda
grupperna skulle gå tillsammans, det förhandlades också om
överensstämmelse både i avseende på taktik och program, men utan
resultat: alltjämt står personlig fiendskap emellan. Partidagen
i Görlitz öppnade dörrarna: socialdemokratien är villig att deltaga
i en utvidgad koalition. Många tänkvärda saker yttrades på
partidagen; Scheidemann uttalade det bevingade ordet att man
borde låta »den politiska arvsyndens teori» försvinna, vilken
omöjliggjorde all överenskommelse med företagarna. Men vägen
från att inse en sak till att förverkliga den är ännu inte
tillryggalagd, ty trådar av personlig ärelystnad och agitatorisk
hätskhet äro spända över den vägen. Och därför sträcker man litet
smått generad ut ena handen åt höger, på samma gång som man
med den andra gör en inbjudande gest mot de oavhängiga.

I Görlitz har också ett nytt program formulerats: säkerheten
från Erfurt för trettio år sedan är borta; man löser inte längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free