Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Politiken gent emot Finland 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 DAGENS FRÅGOR
tiker (hr Norrmén) har i Sv. D. påvisat, att detta icke är sant med
avseende på den tid, februari 1918, då den svenska hjälpen först
begärdes. Då voro »de röda» ännu blott ett antal plundrande
bandithopar, och hade upproret redan då kunnat kuvas, hade kampen
sannolikt aldrig fått sin senare ödesdigra omfattning och skärpa. Hr
Edén påstod, givetvis med avseende å samma tid, att de »röda stodo
i direkt och öppet förbund med Sovjet-Ryssland». Samme kritiker
har påvisat, att så vid den tiden icke heller var förhållandet.
Sovjetregeringen var vid den tiden mycket ängslig för att engagera sig i
Finland, sökte draga de ryska trupperna tillbaka och lät till och
med vid underrättelsen om den svenska Ålandsexpeditionen, som
ansågs förebåda ett svenskt ingripande till Finlands hjälp, besluta att
omedelbart upphöra med alla trupp- och vapensändningar, flytta ryska
flottan från Helsingfors till Kronstadt och, så snart Sverige ingripit,
förklara Ryssland neutralt i det finländska kriget. Hr Edens nästa
påstående, att striden i Finland var »en förgrening av världskriget»
och att Sverige därför icke kunde göra något, faller redan härigenom.
Den faller också i följd av det faktum, att vid den tiden ingen av
världskrigets huvudmakter hade engagerat sig i Finland och att man
från ententemakternas sida då alldeles icke anslutit sig till vare sig
Sovjet-Ryssland eller rödfinnarna.
Hr Edens därpå följande sats, att »den finska regeringen från första
stund stod i förbund med Tyskland», är lika oriktig som de
föregående. Den finländska regeringen sökte stöd på olika håll, men
även den tyska visade sig länge på grund av fredsförhandlingarna
med Ryssland avvisande, och först den 21 februari, sedan
vapenstilleståndet i Brest-Litowsk utlöpt, träffades vid det tyska högkvarteret
avtalet om den tyska militäraktionen i Finland, från finländsk sida
av dess ombud Hjelt emellertid utan bemyndigande från dess
regering. Hr Edens gång på gång upprepade förklaringar, att Sverige
genom att hjälpa Finland, när det begärde dess hjälp, skulle ha
»dragits med i förbundet mellan Finland och Tyskland», äro alltså
fullständigt vilseledande; och hans antydningar, att Sveriges vägran
att hjälpa Finland med de exportlicenser eller transiteringar, som
det begärde, skulle berott på farhågor att vi »därmed hade blivit
engagerade i affären vid Tysklands sida», äro det likaledes. Med
full rätt har däremot anförts en rad av uttalanden i Hjelts båda
arbeten på området (Från händelserika år, 1919, och Finsk-svensk och
finsk-tysk politik under krigsåren, 1920). I det senare förklarar Hjelt
uttryckligen: »Jag tror mig vara vittnesgill i fråga om den tyska
militära hjälpen och kan utan tvekan uttala, att den icke hade
kommit till stånd, om den svenska regeringen haft beslutsamhet och mod
att då — jag säger icke tidigare under världskriget, men i februari
1918 — tillmötesgå Finlands vädjan. Det förhåller sig just så,.....
att den svenska regeringens avböjande hållning om hjälp i Finlands
nödläge drev oss i Tysklands armar.» Tillika upplyser han, att, när
det finländska sändebudet i Stockholm i februari hänvände sig till
hr Edén med begäran om hjälp och med förklaring, att om Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
