Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Vilnafrågan inför folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 459
avtalet efter förslag därom till folkförbundsrådet. Hymans begärde
svar på sitt nya förslag senast den 12 september. Svaren voro föga
uppmuntrande: Polen höll sig till Hymans’ första förslag som en till
intet förbindande diskussionsbas, Litauen antog det andra »i dess
allmänna drag», men bilade ett eget förslag till en mängd ganska
vittgående »modifikationer» till skydd för Litauens oberoende.
Den 19 september stodo parterna ånyo inför rådet. Polacken
Aske-nazy kritiserade utförligt Hymans’ nya förslag och förklarade kärvt,
att »i Polen finnes ingen enda man, som kan gå med på att
diskutera det». Litauern Galvanauskas motiverade sina ändringsförslag och
påyrkade enträget, att Zeligowski avlägsnades från Vilna. Följande dag
avgav Hymans sin »rapport», vari föreslogs en rådsresolution till
förmån för hans andra kompromissförslag, vilket förklarades endast i
detaljer skilja sig från det av rådet tidigare gillade första. Dessutom
borde åt delegeradeförsamlingen ges »tillfälle att med sin auktoritet
hjälpa att bilägga tvisten». Nu uppträdde de olika rådsmedlemmarna
med förmaningstal till parterna, varvid både Balfour och Bourgeois
voro mycket skarpa mot polackerna och i all synnerhet mot
bibehållandet av Zeligowski-trupperna i Vilna. Hymans’ resolution
förklarades enhälligt antagen; polacken avgav ett slags protestförklaring
och litauern upprepade sitt till formen något mindre avvisande
»generella antagande» av förslaget.
Ett litet mellanspel före nästa akt var Litauens upptagande i
Nationernas förbund den 22 september, samtidigt med Estlands och
Lettlands. Polen avhöll sig liksom Tjeckoslovakien och Jugoslavien
i alla tre fallen från att rösta; vid omröstningen om Litauen höllo
sig dessutom även Frankrike och Rumänien borta, men någon
nejröst avgavs icke.
Därnäst följde — den 24 september — den av rådet begärda
moraliska påtryckningen frän delegeradeförsamlingens sida. Hymans
föredrog då sin klara och smidigt avfattade historik. Han lät den följas av
en vältalig maning till parterna att enas om »un grand geste de paix».
Hindren antydde han strax förut i sin karaktäristik av parterna:
»Polen, i berusningen av sin nya vår kännande så stor möda att hålla
inne med sina nationella strävandens glöd», »Litauen, oroligt,
misstroget, ömtåligt om det oberoende, som det nyss med möda hävdat».
Askenazy var inför församlingen lika strävt avvisande som inför
rådet; han slöt emellertid med ett nytt projekt, folkomröstning i
Vilnaområdet, sedan Zeligowski dragit sig tillbaka. Debatten i övrigt var
färglös. Den slöt med antagandet av en av lord Robert Cecil
föreslagen och av dansken Zahle betydligt förbättrad resolution, vari
församlingen tackade Hymans för hans fredsstiftaremöda, försäkrade
rådet om sitt stöd och för en uppgörelse vädjade till de båda tvistande
folkens »klokhet och broderliga minnen».
Så står nu saken. Rådet har, som Hymans yttrade, »uttömt sitt
värv» och avgivit en enhällig rekommendation, som emellertid ej utan
förbehåll antagits av någondera parten. Vilnafrågan har hela tiden
berett folkförbundsrådet idel obehagliga överraskningar — från Ze-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
