Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Vilnafrågan inför folkförbundet - Engelsk-amerikansk brödrasämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 DAGENS FRÅGOR
ligowskikuppen och fram till Polens kalla avvisande av de
högtidligaste föreställningar från både rådet och församlingen. Å andra
sidan har rådet under föi handlingarnas gång vidgat sina anspråk från
medverkan vid bestämma ^e av en demarkationslinje till anvisande
av nya granddrag i ena tens statsskick. Denna starka kontrast
mellan växande anspråk ’ , rådet och avtagande hörsamhet hos
åtminstone den stormaktsbeoivyddade av parterna är särskilt betecknande
för folkförbundets behandling av Vilnafrågan.
Bibelns ord om det sköna i brödrasämja kan
i omvänd och satirisk bemärkelse tillämpas på
det i sanning uppbyggliga ådespel, som erbjudes av i dygd tävlande
stormakter, vilka äro av aotsatt uppfattning i en dem båda djupt
intresserande realpolitisk råga. När de båda stormakterna i fråga
äro det brittiska väldet och den från mödernehemmet avvikna men
till högsta grad av välmåga och anseende hunna Uncle Sam, då får
meningsutbytet en alldeles särskilt fägnesam art. Det myckna
gemensamma gör att parterna komma varandra ovanligt nära in på livet,
och samma dygdearv ger dem en likställdhet i fråga om moralisk
höghet, som är i högsta måtto uppfriskande efter den moraliska terror,
som de tillsammans utövade under världskriget.
Visserligen voro ju alla ententens makter, allt från den olympiska
kretsen av les Principales Puissances alliées et associées och till de
mindre ljusen Haiti, Hedjas, Honduras, Liberia o. s. v., samt och
synnerligen det Rättas och Godas representanter, tillsammans lemmar
av Ormus, kämpande mot Ahriman. Och visserligen företräddes
dygden i alldeles särskild grad av de fem allierade och associerade
stormakterna. Den berömde franske folkrättsläraren Larnaude säger i
sina föreläsningar över Nationernas förbund, hållna inför de franska
krigshögskolorna, att de smärre staterna ivrigt men alldeles oberättigat
klagat över att vara för hårt trängda av stormakterna inom förbundet.
Han »tror för övrigt alls icke att stormakterna ha någon avsikt att
undertrycka eller absorbera dem. Deras oro skulle vara berättigad
om det vore /rågan om Tyskland. Men de ha ingenting att frukta av
lojala makter som Frankrike, England, Förenta Staterna, Italien och
Japan.» Det är tur för professor Larnaude att vissa händelser i
Ryssland, vilka satt »ångvälten» ur funktion, åtminstone medfört den
lättnad för dylika deklamationer, som ligger i att Ryssland icke f. n.
behöver medtagas i helgonlängden.
Av de fem uppräknade och åkallade är det ju emellertid de två
engelskspråkiga stormakterna, vilkas ännen alldeles särskilt stråla
av de högsta fullkomligheter. I samma grad uppbyggligt blir också
ett sådant replikskifte som finnes framlagt i Gorrespondence
between His Majesty’s Government and the United States’
Ambassadör respecting Economic Rights in mandated
terri-tories, ett »white paper» som alldeles nyss blivit tillgängligt och som
framlägger notväxlingen i den mycket bekanta tvisten om
oljetillgångarna i Mesopotamien,
Engelsk-amerikansk
brödrasämja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
