Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Engelsk-amerikansk brödrasämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 461
Samlingen inledes av en not, överlämnad till lord Gurzon den 13
maj förlidet år och som till utgångspunkt tog, att Förenta Staternas
regering blivit officiellt underrättad ort^att mandaten för
Mesopotamien och Palestina tilldelats Storbritaipar*3, det senare under
förutsättning av en vänskaplig överenskommet j med Italien rörande
ekonomiska intressen. Med anledning härav ville regeringen i Washington
framhålla, att världsfredens bestånd krävde upprätthållandet av den
allmänna grundsatsen att sådana områden som förvärvats genom
fredsfördragen med centralmakterna skola innehas och förvaltas på
så sätt, att de stå öppna på både formellt och faktiskt jämlika villkor
för alla nationers handel. Endast i ler sådan förutsättning hade
Förenta Staterna kunnat lämna sitt ödgivande till och ansett de
segrande makternas besittningstagande"; av vissa områden
överensstämmande med mänsklighetens intressen. Under överläggningarna
om mandatsystemets grundsatser hade också de segrande stormakternas
representanter otvetydigt erkänt det rättvisa i åsyftade förutsättning
och dess tillämpning i fråga om mandat för turkiska områden.
Efter att sålunda ha lyft frågan till det höga moraliska plan, där
Standard Oils intressen bli likställda med brittiska konkurrenters,
framhåller amerikanske ambassadören för lord Curzon, att tilldragelser
under den militära ockupationen givit den amerikanska opinionen
»det olyckliga intrycket», att Hans Majestäts regering i sina åtgärder
under förvaltningen av berörda områden »tillförsäkrat brittiska
oljeintressenter förmåner, som icke förunnats amerikanska bolag».
Ambassadören nödgas tillfoga, att det olyckliga intrycket rent av innefattar
förmodanden om att »Storbritannien i tysthet förberett en ensamrätt
till dessa områdens oljetillgångar». Och dessa förmodanden bestyrkas
genom hänvisningar till »reports of authoritative statements» om
vidlyftiga tekniska exploateringsåtgärder och anläggningar. »Vissa av
dessa förhållanden», fortsätter ambassadören, »ha av Hans Majestäts
regering motiverats som militärt nödvändiga, och andra ha ursäktats
som följd av lokala myndigheters slapphet». Med den frimodighet,
som i dessa dagar av demokrati inom men icke emellan staterna på
många håll anses vara passande endast för stormaktsrepresentanter,
förklaras därpå, att det varit svårt för den amerikanska opinionen
att fmna någon överensstämmelse mellan alla dessa fakta och av
Hans Majestäts regering givna försäkringar. Dessa hade, påminte
ambassadören, innefattat att »den militära ockupationens provisoriska
karaktär gör att den ockuperande makten icke är befogad till
avgöranden i fråga om landets blivande ekonomiska utveckling» och att
överhuvud inga nya ekonomiska intressen finge sanktioneras eller
redan givna koncessioner exploateras under ockupationsperioden.
Efter denna närgångna inledning uppställdes en rad stipulationer,
gående ut på den »öppna dörrens» politik, vilka fastslogos som den
lämpliga grunden för vidare förhandlingar de båda stormakterna
emellan rörande mandaten. Främst bland dem anfördes kravet att
mandatärmakten skulle stricte iakttaga de grundsatser, vilka
fastslagits under fredsförhandlingarna i Paris och som fått uttryck i det
31. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
