Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gustav Eriksson i Rydboholm. Till 400-årsminnet av Gustav Vasas befrielseverk. Av Gottfrid Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 GOTTFRID CARLSSON
lopp stå någorlunda klara, och man vet, att de så golt som
allesammans i politiskt avseende konsekvent följde Sturepartiet,
till vilket den unge Gustav Eriksson själv hade en naturlig
anknytning därigenom, att han på fädernet härstammade från Sten
Sture den äldres släkt och på mödernet stod i nära
frändskaps-förhållande till Sten Sture den yngres gemål. Men för
kännedomen om deras personliga egenskaper är man hänvisad till
ytterst sparsamma antydningar; såsom Emil Hildebrand med
rälta framhållit, erbjuder vår medeltid överhuvud mycket ringa
stoff för djupare personhistoriska studier. Ett karaktärsdrag
framträder emellertid tydligt nog hos Vasasläktens medlemmar
under Sturetiden, och det är deras t. o. m efter dåtida
måttstock ovanligt hetsiga lynne och obehärskade uppträdande. Det
heta Vasablodet, som ännu hos Gustav Adolf så lätt bragtes i
svallning, utmärkte också av många tecken att döma Gustav
Vasas fader och farbroder liksom även hans kusin Gustav
Kristiernsson och en representant för ättens äldre linje, den
ryktbare Erik Karlsson, och den förste Vasakonungens koleriska
läggning var förvisso ett fädernearv. I fråga om hans mödernesläkt
är materialet ännu sprödare än när det gäller Vasaättens
senmedeltida generationer, men hans morbroder Trötte Månsson
var av riksföreståndaren Svante Nilsson ganska flitigt använd i
militära företag till lands och sjöss och fick av ingen mindre
än Hemming Gadh ett högt betyg för sina därvid ådagalagda
egenskaper. Även om det ligger närmast till hands att härleda
Gustav Vasas rika begåvning ur anlag, som nedärvts från äldre
Stureätten — det av Erik Johansson representerade mellanledet
har visserligen, såvitt man kan se, icke ägt någon lysande
intellektuell utrustning —bör dock kanske även Ekasläkten
därvid komma i åtanke.
Något längre än till den nakna miljöskildringen kunna vi
emellertid komma även för den ifrågavarande första fasen av
Gustav Vasas historia. Han har näppeligen varit sina föräldrars
förstfödde son: herr Erik och fru Cecilia torde ha gift sig
omkring 1490, och enligt gamla uppgifter hade de utom Gustav
ytterligare två söner, Johan och Magnus, vilka uppkallats efter
resp- farfadern och morfadern och alltså på grund av rådande
namnskick rimligtvis varit äldre än den blivande konungen, som
fått sitt namn efter en anfader i mera avlägset led, herr Eriks
morfar Gustav Sture (d. 1444). »Junker Johan» och »junker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
