Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gustav Eriksson i Rydboholm. Till 400-årsminnet av Gustav Vasas befrielseverk. Av Gottfrid Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 GOTTFRID CARLSSON
Vasa hade begynt sin landsfrälsande gärning som Sturefamiljens
representant och uppenbarligen i akt och mening att återställa
Stureväldet. Och det var väsentligen därför, som demokratien så
snabbt hade slutit sig till honom. Men i samma mån som det
stora verket fortskridit, hade händelsernas och
omständigheternas egen logik rubbat de förutsättningar, under vilka man dragit
ut i striden. Det måste med nödvändighet té sig allt orimligare,
att den man, som genomfört befrielsen och som gjort det under
sådana förhållanden, som i det föregående ha skisserats, efter
fullbordad bragd skulle träda tillbaka och intaga en mera
underordnad ställning i fredens dagar. Man måste ha kommit
till insikt om att Sverige inte kunde vara betjänt med mindre
än att densamme behöll riksrodret i sin hand under de hårda
tider, som även efter inträdet av ett relativt fredstillstånd voro
att vänta. Den unge triumfatorn kunde inte undgå att så
småningom själv bli förtrogen med en dylik tankegång, men att
taga de praktiska konsekvenserna härav har säkert icke fallit
sig lätt för Kristina Gyllenstiernas systerson, som dessutom måste
ha känt sig åtminstone i viss mån bunden av löften eller
uttalanden från tiden för befrielsekrigets utbrott. Man löper nog
ingen fara att misstaga sig, om man gör gällande, att det är
inflytelser och påtryckningar utifrån, som dock till sist fört
honom därhän.
I främsta rummet ledas tankarna härvid till Lubeck.
Lii-beckarna hade från år 1522 kraftigt bistått Gustav Vasa i
kriget, och de ville bli belönade med vittgående privilegier. Men
eftersom endast ett kungligt privilegiebrev kunde erbjuda dem
tillräcklig garanti för att de verkligen också kommo i
åtnjutande av privilegieförmånerna, önskade de ett svenskt
konungaval så skyndsamt som möjligt. På Sten Stures båda söner,
vilka f. ö. ännu voro omyndiga, var i det sammanhanget icke
att tänka: de sutto ju alltjämt i fängelse på Kallundborg
tillsammans med sin moder. Och dessutom var det Gustav Vasa
personligen, som ytterst var ansvarig för återbetalandet av den
stora skuld, vari Sverige under kriget hade kommit till
liibeck-arna, varför dessa knappast kunde vara säkra på att få sina
krav erkända, om rikets styrelse komme i andra händer
än hans. Det är betecknande, att de, innan de sände Gustav
Vasa den första hjälperi våren 1522, uttalade den önskan, att
han för att icke äventyra sitt liv genom personligt deltagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
