Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Diplomater. En episod från en älgjakt i Norrland. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DIPLOMATER. EN EPISOD FRÅN EN ÄLGJAKT I NORRLAND. AV FÖRSTE ARKIVARIEN B. BOËTHIUS
DIPLOMATER
EN EPISOD FRÅN EN ÄLGJAKT I NORRLAND
AV
FÖRSTE ARKIVARIEN B. BOËTHIUS
»Þæn a hæræ, ær[1] hændir,[2] þæn a ræf, ær reser,[3] þæn a vargh,
ær vinþær, þæn a biorn, ær betir,[4] þæn a ælgh, ær fællir,
þæn a otær,[5] ær or a takær»[6] heter det i den äldre
Västgötalagens Fornæmisbalk (7). Det är icke endast de präktiga
alliterationerna och spåren av ursprunglig versform, som vittna om
lagställets uråldriga karaktär. Vad som genast faller i ögonen
är, att det är själva nedläggandet av villebrådet, som så gott
som genomgående konstituerar rätten därtill — helt säkert ett
vittnesbörd om fångstmetoder så primitiva, att jakt i betydelsen
av planmässigt förföljande av det flyende djuret knappast kunde
idkas. Så snart detta blir möjligt, måste redan uppdrivandet
av bytet skänka ett anspråk, som man ej gärna låter beröva sig.
Ute på de stora oskiftade skogsvidderna, där var man ägde rätt
att »fara och fika», har det också säkert ofta gått hett till, då
det förföljda villebrådet fallit en händelsevis tillstädeskommande
i händerna. Det måste ha varit en ständigt återvändande
konfliktanledning, som hävd eller lagstiftning ej kunde undgå att
taga ståndpunkt till, och för så vitt som ordnad jakt skulle kunna
idkas, måste det bli dess intressen, som till slut skulle segra.
Så har det också gått i Östgötalagen. »Nu gå män efter älgar»,
heter det där (BB 36), »nu driva de upp ett djur och få spår
och följa efter. Nu släppa de spåret. Då må ingen gå på
deras (älg)spår, förr än tre nätter äro förbi. Nu går man efter
och fäller djuret, men de komma, som fingo upp djuret. Då
äga de djuret, som fingo upp det. Nu hava de släppt spåret,
[1] som
[2] honom med handen tager
[3] får upp
[4] jagar; i yngre Västgötalagen säkerligen ursprungligare »binder» i stället för »beter»
[5] utter
[6] honom ur å tager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0494.html
