Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Nya statsbildningar i fjärran östern. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA STATSBILDNINGAR I FJÄRRAN ÖSTERN 59ä
koncessioner i Vladivostok etc. ej vara obenäget att erkänna
den nya staten, då båda ju i alla händelser ha ett gemensamt
intresse: ett svagt Kina.
Jag måste i detta sammanhang relatera en episod, som halt
och har stort inflytande på förhållandet mellan Kina,
Chita-republiken och Mongoliet. Historien begynte förra året —
1920 — då den ökände general Hsu Schu-chen återerövrade Yttre
Mongoliet åt Kina.1 Efter hans och Anfu-klubbens fall,
lämnades Mongoliet mer eller mindre åt sitt öde, och även den
kinesiska garnison som kvarstannade i Urga blev »bortglömd»
åtminstone så till vida, att soldaterna ej fingo några pengar.
Helt naturligt togo dessa skadan igen genom att röva från de
stackars mongolerna och de inånga ryska flyktingar som
hamnat däruppe. Situationen blev till sist så outhärdlig, att
mongolerna måste bedja om hjälp utifrån, och de vände sig till
den redan då ökände baron von Ungern-Sternberg, som med
sitt band befann sig någonstädes mellan Charbin och Chita.
Den mannen förtjänar sitt eget kapitel. Det låter ju som en
i dessa tider otrolig medeltidssaga att höra om rövarbaronen
från Livland, som med ett par hundra soldater irrar runt i
Central-Asien och högst betydligt generar tre stormakters politik.
Hans öde är väl numera beseglat, men hans historia är
värd att förtäljas. Till börden balt var han under kriget rysk
officer och lär under revolutionen ha häft den föga angenäma
erfarenheten att se hela sin familj mördad av bolsjevikerna.
Hela hans liv har sedan gått ut på att hämnas detta dåd, och
man måste ge honom det erkännandet, att han gjort rätt mycket
i den vägen. Han torde ha kommit ut till östra Sibirien
omkring 1917 och tog här tjänst hos den kände kosackatamanen
Semenov, som vid den tiden hade en rätt stor armé under sitt
kommando. Denne, själv av halvt mongolisk (burjätisk) börd,
hyste stora planer på att bilda ett stort pan-mongoliskt rike,
i sig förenande de egentliga mongolerna, burjäterna och
mand-juerna. För att mera personligt få en förbindelse med de
sistnämnda förmådde han Ungern att gifta sig med en
mand-judam av hög börd. Men trots detta var han dömd att
misslyckas. Han blev allt mer beroende av japanerna, som använde
honom som provokatör, när de behövde en ursäkt för att sända
flera trupper till Sibirien, och till sist samtyckte han att som
1 Se Svensk Tidskrift 1920, h. 8, s. 516 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
