Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Nya statsbildningar i fjärran östern. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 C. G. TAUBE
japanska regeringens »gäst» bosätta sig i Dairen. Men Ungern
stannade kvar däruppe som fribytare, omgiven av kanske ett
tusental soldater, samtliga veteraner från sex års krig, och
sammanhållna av en järnhård disciplin. För de minsta förseelser
lär han ha straffat dem med att under en natt ligga helt
avklädda på ett isstycke i 20 å 30 graders kyla. Nästa steg på
straffskalan var arkebusering.
Det var säkerligen med förtjusning som Ungern mottog den
levande Buddhans inbjudning att komma till Urga och köra ut den
kinesiska garnisonen där. Han hade nog ingenting speciellt
emot kineserna, men det var ett tillfälle att komma åt de
bol-sjeviker, som i stort antal lära ha funnits i Urga, och så
var det alltid ett sätt att få medel att underhålla armén. Mitt
i vintern i år gav han sig i väg från Khailar — c:a 700 km.
nordväst om Charbin tvärs över till Urga. Det var en lätt sak
att fullständigt överraska den oförberedda och
demoraliserade kinesiska garnisonen, och efter att ha stött på mycket
ringa motstånd intågade han i staden, där han med förtjusning
mottogs av mongolerna. Han gav omedelbart order om att
avrätta alla bolsjeviker och judar, kvinnor och barn
inberäknade, och så många kineser som man hann med, vilket opkså
utfördes utan dröjsmål. Så lät han göra sig till krigsminister
i Mongoliet, och började organisera en stor mongolisk armé.
Ungerns kupp väckte en oerhörd uppståndelse i Kina. Inte
för att man var så förfärligt ledsen över att åter ha förlorat
Mongoliet, men Kina hade »tappat ansikte» genom att tillåta
en utländsk äventyrare intränga på kinesiskt territorium och
döda hundratals kineser. Centralregeringen, som vanligt
maktlös, telegraferade runt till guvernörerna och bad om råd och
hjälp. Det var egentligen bara två eller möjligen tre det kunde
vara tänkbart att få hjälp av. Den som väl i första hand borde
åtaga sig uppdraget att återtaga Mongoliet, Chang Tso-lin i
Mukden, svarade, att han brann av begär att göra det men tyvärr
saknade pengar att utföra en sådan expedition. Om
centralregeringen emellertid ville betala kalaset, så vore han mer än
villig att göra det. Den andra, Tsao Kun i Chihli svarade, att
han hade allt för få soldater, men om Chang Tso-lin sände
trupper, så var han villig att också sända en division eller två,
allt under förutsättning att centralregeringen betalade . . . Den
tredje, guvernören i Hupei, Wang Chang-yuan, hade ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
