Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Tillfällig och varaktig ekonomisk nedgång - Ett romerskt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 DAGENS FRÅGOR
ligen »att produktionsapparaten blivit för stor för våra nuvarande
reducerade behov. Det allmänna välståndet, köpförmågan och
varuutbytet äro ej större nu än för flera decennier sedan, men vi stå
kvar med samma industriella apparat, samma kommunikationsmedel
o. s. v. som före kriget.» Så underligt det kan låta, är detta ej blott
förenligt med »kapitalbrist» utan leder rent av därtill, i det att det
binder vårt sparande i former och på ställen som ej längre motsvara
våra behov och därför skapar brist på andra punkter.
Det förefaller därför vara all anledning att inrätta sig på ett sämre
materiellt läge för mänskligheten än det som den nu levande
generationen redan hunnit göra sig förtrogen med; och ingen kan väl med
full säkerhet säga, när vi komma tillbaka dit där vi stodo före kriget
— eller om vi någonsin göra det. Framför allt kunde man
emellertid tycka, att förnuftsvarelser skulle uppbjuda sina yttersta krafter
för att åtminstone upphäva vad som står i mänsklig makt att
övervinna ifråga om försämrande inflytelser, vilket är det allra mesta.
Men i stället finner man ett konvulsiviskt fastklamrande vid åtgärder,
som främst äro ägnade att påskynda nedgången och göra den
ohjälplig, isynnerhet skadeståndspolitiken och ovilligheten att ordna
penningväsendet.
Vad man egentligen har anledning att känna sig osäker om, och
detta till någon del även i fråga om prof. Brismans förträffliga exposé,
är huruvida det försämrade ekonomiska läget kommer att bära någon
allmän prägel av lågkonjuktur. Detta synes knappast ligga i sakens
natur, utan förefaller närmast komma att bero av penningpolitiken.
Säkert är i alla händelser, att vägen nedåt, såsom redan sagts, minst
lika lätt kan beträdas under högkonjunkturens auspicier.
Biskop Bitters mycket omskrivna inlaga till vår
skolöverstyrelse med yrkande på åtgärder till reformering
av framställningssättet i svenska historiska läroböcker har av press
och allmänhet spontant uppfattats som ett uttryck för Roms
åter-vaknade aktivitet. Även om iscensättningen av hans högvördighets
aktion kanske mera direkt förklaras av den lilla konvertitgruppens
handlingsbegär än av formliga tillskyndelser från allerhögsta ort, så
faller det sig dock naturligt att ställa episoden i samband med Boms
aktuella nordiska politik. Att den mycket långa tystnaden brytes
just i det tidsmoment som nu är inne, kan icke vara någon
tillfällighet. Det är uppenbart, att den romerska kyrkan numera ser
principen för sin hållning till oss själva och våra grannar icke i
vilan utan i rörelsen, icke i den avvaktande återhållsamheten utan i
framträngandet. Ett apostoliskt vikariat blev för ej länge sedan
upprättat i Finland. I Lettland har den lutherska kyrkan fått starkare
känning med sin gamla motpart än den ägt ända sedan Gustav Adolfs
tid; karaktäristiskt för ställningen är att det på fullt allvar sättes i
fråga att överlämna en av Bigas protestantiska huvudkyrkor till den
romerska förkunnelsens tjänst. Vad Danmark och Norge beträffar,
har otvivelaktigt propagandan icke fullständigt utsatts på hälleberget,
Ett romerskt
försök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
