Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Norrlands städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 DAGENS FRÅGOR
tid Bottniska vikens hamnrika kuster. Även här förlora vi oss i de äldsta
källornas kortfattade och svårtydda notiser. Mälarstädernas urgamla
faktorisystem speglar sig efter en fängslande utredning av Ahnlund
i namnet på birkarlarna, de myndiga storköpmän, som ännu långt
fram i tiden fyllde uppgiften att göra främst lapparnas avel tillgänglig.
Längre söderut mötte landsköpmän och allmoge i »hamnarna»
handelsmän och strömmingsfiskare söderifrån, även från de inre
Mälarstäderna. Norrlandsskutor gingo ofta söder ut. Jämväl Östersjöns södra
och östra kuster voro dem välkända, och köpmansskepp därifrån
återgäldade besöken. Ett särskilt kapitel är de norrländska
matvarupersed-larnas stora betydelse för hovet och kronan. Gustav Vasa gick i
spetsen, då det gällde den insaltbara fisken, strömmingen och laxen,
av skinnvaror skulle konungen ha det bästa, särskilda utsände
»insyltade» ripor för hovets behov, till Stockholms slott gingo i det
längsta väldiga fågelforor, för hovets skull drevos renhjordar — ett
fåfängt experiment — ned till Stockholmstrakten, och slutligen blev
Norrland »omistandes» för flottan, icke blott för sin rikedom på
skeppsförnödenheter utan även och icke minst för sina viktualiers betydelse
för provianteringen.
Ännu återstår att särskilt framhålla en intressent i den
norrländska exporten, Stockholm. Huvudstaden har här anspråk på ett rum
för sig icke blott därför att den var en av Norrlands främsta
avnämare utan framför allt därför, att det var den förbehållet att efter
sina intressen omgestalta och till dels förkväva den mångskiftande
utveckling, varmed den bottniska handelns historia börjar.
Stockholm har gent emot det väldiga och varurika upplandet drivit både
försörjnings- och stapelpolitik: smör, saltfisk och kött voro
välkomna bidrag till dess egen proviantering, och genom att göra sig
till mellanhand för hela utförseln till andra håll ville dess köpmän
lägga en solid grundval för sitt välstånd. Till kännedomen om
Stockholms tidiga monopoliseringssträvanden under medeltiden ha
särskilt Ahnlunds forskningar lämnat nya och värdefulla bidrag utan
att dock måhända ännu full klarhet vunnits i det svåra problemet.
Så mycket är tydligt, att en särskilt omfattande och livlig
förbindelse i friare former ägt rum mellan Stockholm och Bottniska
vikens nordligaste spets, medan det söderut gällt både att utestänga
övriga städer och att förebygga inbördes prisstegrande konkurrens
i landsköpets form. Då konungadömet vanns för huvudstadens
ärelystna strävanden, skärptes först det bottniska handelstvånget och som
dettas mogna frukt kom så Gustav Adolfs stora stadsgrundande.
Framför allt för Stockholms räkning skulle de nya norrländska
städerna hopsamla produkterna från sina uppland, och över dessa skulle
de sprida sina i Stockholm upphandlade returvaror.
En tvångsorganisation var alltså skapad, och därtill en
tvångsorganisation, som ej skulle taga hand om en ny utveckling utan leda en
gammal och livskraftig handel i en bestämd riktning. Spänning,
slitningar och strid bli därför i ögonen fallande drag i hela denna
organisations historia. Upplanden läto aldrig helt tvinga in sig i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
