Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Bolsjevikernas koncessionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 DAGENS FRÅGOR
lig eller socialistisk statskapitalism. Lenin har öppet erkänt, att
systemet med rekvisitioner från bönderna var felaktigt, och han har
ersatt det med en skatt in natura. Jå mer bonden producerar, desto
mera får han avstå till staten, men han skall dock få behålla en
större kvantitet att fritt förfoga över, då livsmedelshandeln åter är
frigiven. Äganderätten är således åter erkänd. Bonden får
därigenom ett direkt intresse av att öka produktionen i stället för att
som hittills endast odla så mycket som han behöver för sitt eget
och sin familjs underhåll.
Teoretiskt är detta riktigt, men praktiskt ställer sig saken så, att
bonden icke vill sälja sin spannmål mot värdelösa sedlar. Därför
måste Lenin skaffa bytesvaror dels från utlandet, dels genom ett
i-gångsättande av den ryska industrien. Bytesvaror från utlandet kunna
endast skaffas mot penningar eller penningars värde. Då guldet, det
enda penningmedel utlandet godkänner, är slut eller inom kort blir
det och då de ryska råvarorna på grund av brist på maskiner m. m.
icke kunna bearbetas i tillräckligt stora mängder, ej heller på grund
av kommunikationsmedlens usla tillstånd kunna framforslas, har
Lenin tvungits att slå in på en ny väg och erbjuda utländska
kapitalister koncessioner. Därigenom hoppas han erhålla utländskt
betalningsmedel i form av till gengäld för koncessionerna beviljade lån
och en viss del av den avkastning av koncessionerna, som kan
exporteras. Men han räknar också på att de inhemska fabrikerna ånyo
skola komma i gång genom det utländska kapitalet och på nytt
framställa inhemska industriprodukter.
De stora orden, samlingsparollerna, äro icke längre nationalisering
och konfiskation, utan koncessioner och elektrifiering. Den minsta
eftertanke måste säga, att planerna på hela Rysslands elektrifiering
icke äro annat än utopier, som icke tåla ens en mycket välvillig och
mild kritik. Med koncessionsförslaget förhåller det sig däremot
annorlunda. Den tanken är givetvis riktig, att, då ett land saknar
ekonomiska och tekniska möjligheter att bearbeta sina
naturrikedomar och dessutom befinner sig i sådan misär att det saknar andra
inkomstkällor än dessa råvarutillgångar, detta land söker utländsk
hjälp för att komma på fötter igen och då förpantar sina
naturrikedomar till andra, som äro i stånd att bearbeta och tillgodogöra
sig och andra dessa tillgångar.
Beviljandet av koncessioner innebär en fullständig brytning med
den hittills av bolsjevikerna förda ekonomiska politiken.
Sovjetmyndigheterna förbinda sig i de föreslagna koncessionsavtalen att
icke nationalisera, konfiskera eller tvångsutnyttja någon egendom, som
tillhör koncessionärerna, samt att icke ändra koncessionsavtalen genom
regeringspåbud eller dekret utan endast genom överenskommelse
mellan parterna. Koncessionärerna erhålla vidare en del av
avkastningen med full dispositionsrätt, således även rätt att exportera den.
Detta innebär således ett erkännande av äganderätten och avtalsrätten
men utgör även ett undantag från den nationaliserade exporthandeln,
som sovjet hittills så avundsjukt skj^ddat mot alla anslag. Föremålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
