Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Rustningsminskningens problem - Swaraj—Indiens home-rule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR - 631
amerikanarna äro föga benägna att genom »snärjande allianser» eller
surrogat för sådana indragas i dylika europeiska förhållanden, kan
man knappast förtänka dem.
När Englands populäre tronföljare, den »leende
prinsen», helt nyligen steg i land i Bombay och
inledde ett länge bebådat gäst- och studiebesök i det engelska
imperiets viktigaste koloni, stördes ankomsten visserligen icke, såsom det
heter i ett engelskt telegram, av »någon direkt personlig tilldragelse»,
men ett allvarligt orosutbrott ägde rum i stadens infödingskvarter.
Det var knappast att vänta annat än att prinsens ankomst skulle ge
anledning till nya utbrott av en opposition mot det engelska
moderlandet, som länge, av allt att döma, varit i tillväxt. Och det är helt
säkert mycket stora personliga faror, för vilka den unge fursten får
utsätta sig under sin vistelse i detta orons och jäsningens land. Men
icke minst därför torde hans besök kunna påräkna synnerligen
betydelsefulla följder. Prinsen av Wales kommer i sällsynt hög grad å
hela det brittiska imperiets vägnar. Han har vunnit praktiskt taget
varenda engelsmans hjärta, i Australien bars han under sitt besök för
något år sedan på händerna — icke endast av de beundrande
fabriksflickor, som med ett par silkespyjamas skänkte honom ett originellt
minne — och i Kanada förstod han med sin friska naturlighet och
ungdomliga käckhet likaså att vinna utomordentliga sympatier. Det
är många förhoppningar som fästs vid Georg V:s äldste son, och det
är en trots sin ungdom mer än vanligt dyrbar representant, som nu
sänts för att gripa tag i Indiens hjärta och stärka banden mellan
moderland och koloni.
I det kungliga budskap, som prinsen uppläste vid sin landstigning,
framhåller konung Georg såsom målet för prinsens resa att söka
»utveckla den goda viljan till ett allt fullständigare samförstånd».
Ingen skall neka till att denna uppgift är svår. Knappast någonsin
har det engelska väldet i Indien haft att kämpa med större
svårigheter. Största konsten är nu icke längre att med militära
maktmedel kuva upprorsrörelser här och var. De indiska folkens stora
massa är numera utsatt för en agitation, som visserligen icke alltid
direkt riktar sig mot Englands övervälde men genom sitt
målmedvetna arbete på folkets andliga och lekamliga höjande vill sätta
inhemska krafter i stånd att förrätta det arbete, som utlänningarna nu
utföra, och därigenom göra dessa förr eller senare överflödiga. Det
fanns en tid, dä engelsmännen icke utan fog kunde säga, att de
endast gagnat Indien genom att ha bragt dess olika folk den trygghet
och ordning, som dessa icke själva förmått skaffa sig. De lyckades
tidigt få denna uppfattning rotfäst även bland upplysta indier, tack vare
sådana bland sina i Indien kämpande söner som exempelvis sir Henry
Lawrence, vilken i sin strävan att göra sin plikt — som det står på
hans gravsten i Lucknow — icke lät sin ställning som engelsk soldat
hindra honom att förvärva sig förtroende och vänskap hos de
infödda. De giorde sig till skiljedomare mellan en mängd sins
Swaraj — Indiens
home-rule.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
