- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
3

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville uttrycka med sina ord: konung och ständer, högre som lägre,
företräda tillhopa i Guds stad det konungsliga höga majestät.

Hur starkt Hjärne själv kände sitt medansvar, framlyser också
vid de sällsynta tillfällen då han talade om sina inre strider. Just
de två skamfläckarna på vår krigshistoria, Anjala och Sveaborg,
sade han en gång i ett tal, hade skapat något brustet i hans
förhållande till Sveriges förgångna, hindrat honom att se på Sveriges
historia som ett stolt och ljust minne.

Därför sköt uttrycket storsvensk fullständigt bredvid målet, när
det riktades mot honom. Sverige och svenskarna hade liksom
andra länder och folk vid olika tillfällen i historien fått olika
uppgifter sig förelagda och löst dem med växlande skicklighet,
karaktärsstyrka och framgång, utan att de därför hade anledning att
vare sig förhäva sig eller förödmjuka sig vid jämförelse med
andra. Ibland hade de ej haft annat val än mellan att anfalla och
anfallas samt valt det förra med tillsvidare stora yttre
landvinningar; men detta framkallar hos Hjärne den enkla reflexionen;
»Må vi (nu levande) vara glada och tacksamma, om vi slippa
ställa oss inför ett sådant fruktansvärt alternativ!» Krig av alla
slag kunna ligga i en stats ofrånkomliga väg, och betydelsen av
goda fältherrar och goda trupper är därför ofantlig, men
omdömena om deras betydelse sakna varje spår av exaltation: »Den
modige polismannen, som med egen livsfara tillintetgör
missdådarens anslag, är värd sin heder och lön. Varför skall då fältherren,
som avvärjer ett helt folks nederlag, avspisas med ett kyligt
erkännande, att han gjort sin enkla plikt och ingenting mer? Och är
det så föråldrat att med tacksamhet hälsa även hans trupper?»
Må svenskarna vara tacksamma för vad framför allt Gustav Adolf
skänkt deras land, ty han gjorde sin plikt som få och med större
gåvor än de flesta — det är talets enkla och nyktra mening.

Föga har man därför också förstått av Hjärnes mening, när
man i honom sett en dyrkare av makten som sådan eller
framgången som sådan. Han kunde lägga i dagen ett ohöljt förakt för
exempelvis Transvaal, men ej därför att det var litet eller blev
besegrat utan därför att det stod som symbolen för hyckleri,
förtryck och barbari. Vid boerkrigets (antagna) slut skrev han:
»Humanitetssträvandena ha nu vunnit friare spelrum på afrikansk
mark. Och då lönar det sannerligen icke mödan att lägga vid sig,
att världen fått ett par tyranniska humbugsrepubliker mindre.»
En man som hyllar makten och framgången väljer ej Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free