Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 HARALD HJÄRNE
ska kulturen med dess ideal, den harmoniskt utbildade, universella
människan, också hans. Och ungdomen, som står detta ideal
närmast, kunde därför ej undgå att ryckas med av honom så som
av få.
Det lönar sig kanske ej att tala om saken för en svensk
läsekrets, men likheten mellan Hjärne och en på sin tid vida berömd
engelsman, Doctor Samuel Johnson, är i mångt och mycket
slående. Läsare av den odödliga biografi som ägnats Dr Johnson av
hans tillbedjare Boswell känna dess föremål på ett mer personligt
sätt än flertalet av de människor man stått i beröring med hela
sitt liv och äro därför i stånd att se också likheten med Hjärne
ovanligt väl. Det var samma på avgjort religiös grund byggda
känsla för traditionens oumbärlighet, konservatism i ordets
djupare mening, skenbart paradoxalt förenad med icke blott villighet
utan respektlös förtjusning över att få granska allt och alla med
den fria tankens hjälpmedel, att ej taga någonting för givet utan
pröva allt och behålla det gott är — hela tron på bibelordet:
sanningen skall göra eder frie. Och denna inre soliditet förenade sig
med samma yttre egenskaper: den väldiga figuren, den kraftiga,
bullrande rösten och skrattet, förtjusningen åt tunga, harmoniskt
byggda meningar, åkande fram som kanonvagnar, men också åt
den dräpande repliken och över huvud åt talets gåva, som kom
dem båda att i samtal slösa med sin andes gåvor — kanske mer
än i någon annan form. Att Hjärnes lärdom och vetenskapliga
djup i våra ögon voro långt större än Dr Johnsons, vars vetande
i mycket bar sin tids upplysningsfilosofiska prägel, är en sak
alldeles för sig.
De två sidorna hos Hjärne, sanningssökandet och det på
samhällsarbetet riktade pliktkravet, stodo ej oförmedlade bredvid
varandra utan voro oupplösligt förenade på religiös gr und. Det var
resultatet av hans historiska forskning, att intet samhälle kunde
bestå utan grund i det samfällda ansvaret. Och hans ideal var
därför ett som skulle resultera i handlingar, ej kontemplation, inre
klarhet eller än mindre vetande blott för deras egen skull. Det var
därför ej blott yttre politiska förhållanden som medförde, att
japanerna kommo att tilldraga sig hans intresse och sympati, sådana
som de tedde sig i europeiska ögon vid tiden för den inre
frigörelse med yttre resultat som till sist mognade i rysk-japanska kriget.
Men även här är Hellas förebilden framför andra, och Hjärnes
ord om Platon ha en förvånande tillämplighet på honom själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
