Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det minne, det föredöme han lämnat efter sig av starka och
stolta tankars inbördes självhjälp står kvar som ett vårdtecken till
alla tider. De verkliga idealen äro ej till för att skyggt dyrkas eller
härmas utan för att egga och värma.»
Det är därför långt ifrån överraskande att så många just bland
Hjärnes främsta lärjungar ha sökt sig mer eller mindre
fullständigt bort ifrån vetenskapen, till det politiska livet och statens
ordinarie verksamhet. Hans lära krävde tillämpning i handling.
Men visserligen är allt som hans lärjungar inom vetenskap och
liv åstadkommit ganska litet i jämförelse med lärofaderns storhet,
och det är särskilt allvarligt i ett fall sådant som detta, då en
stor mans största insats har bestått i hans personliga handledning
och de rikedomar han strött omkring sig bland sina alumner.
Särskilt har universaliteten, helgjutenheten, gått i graven med Hjärne
själv; man kunde med en kanske något djärv bild jämföra den
nya generationen med de många stater som timrade upp sina
byggnader på bevarade stycken av den gamla romerska
universalmonarkiens outplånliga grundvalar. Men även så har dock
insatsen till någon del gått i arv till kommande släktled, fastän det
stora verket i sin helhet aldrig kommer tillbaka. You shall not
look upon his like again.
Eli F. Heckscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
