Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ryska bidrag till världskrigets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKA BIDRAG TILL VÄRLDSKRIGETS FÖRHISTORIA 17
sina rapporter från sommaren 1911 flere uttalanden av Grey
om att England skulle nödgas deltaga i ett krig mellan
Tyskland och Frankrike. Han återger även Asquiths redogörelse
för sin skarpa sammanstötning med tyske ambassadören
Metternich efter Lloyd George’s hotfulla tal och denna konflikts
plötsliga biläggande genom en snabb tysk »förändring i språk
och hållning»: »ytterligare ettsteg, och krig skulle ha utbrutit
mellan England och Tyskland, visserligen som en följd av den
tysk-franska tvisten, men dock oberoende av denna». Tyskland
övergick emellertid från hot till »försiktighet och moderation»,
då det fått klart för sig, att passivitet ej var att vänta från den
liberala engelska ministären. Lloyd George’s tal 1911 var på
sätt och vis ett motstycke till Pourtalés’ ultimatum till
Ryssland 1909, och ryske ambassadören i Berlin skrev 18/s 1911
hem, att »i det tyska folkets själ skall länge stanna kvar gadden
av kränkt självkänsla över att Tyskland ånyo vikit tillbaka för
Englands framgångsrika protester». Emellertid lämnar
Bencken-dorff i sina depescher från hösten 1911 den intressanta
upplysningen, att Greys ställning då var allvarligt hotad dels på
grund av den skarpa interventionen mot Tyskland på sommaren
och dels till följd av missnöje på många håll med Englands
och Rysslands samverkan i Persien; den ryske diplomaten var
t. o. m. allvarligt orolig för att England skulle slå in på en
tyskvänlig kurs. Isvolski såg ljusare på ställningen; i brev av
2%2 1911 utbredde han sig över Englands beredvillighet »dessa
ödesdigra sommardagar» att sälta hela sin flotta och en
expeditionskår i rörelse mot Tyskland. Därmed hade
trippelen-tenten visat »hela sin inre fasthet». Som förblivande intryck
av den överståndna Marockokrisen antecknar Isvolski: »Det
råder intet tvivel om att varje lokal sammanstötning mellan
makterna obetingat måste leda till en allmän europeisk konflikt, i
vilken såväl Ryssland som varje annan europeisk makt måste
deltaga».
Det var samma till eftertanke manande känsla hos allmänna
meningen i England, som föranledde lord Haldane’s mission
till Berlin 1912. Benckendorff skriver därom till Sasonov 8A
1912, att »ententerna, som man hittills hållit för fredsgarantier,
äro det icke längre i samma grad som man i början trodde».
Därför började mången i England undra, om ej till sist en
uppgörelse med Tyskland vore att föredraga. Grey själv delade så
2. Svensk Tidskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
