Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hippokrates och hans tid. Av C. D. Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIPPOKRATES OCH HANS TID 35
den sista regeln har det i senare år funnits golt tillfälle att
till-lämpa. Låtom oss hoppas, att läkarna i det avseendet varit
hippokratiker!
Även ett kort referat av en kortfattad framställning av de
hippokratiska lärorna kan man knappast avsluta utan att något
vidröra den hippokratiska eden, som varje adept i de koiska
asklepiadernas samfund måste avlägga. Den hade följande
lydelse:
»Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Asklepios, vid Hygieia,
vid Panakeia, vid alla gudar och gudinnor, tagande dem till
vittnen, att efter förmåga och insikt hålla denna ed och
förpliktelse.
Min lärare i denna konst skall jag akta lika med mina
föräldrar, dela med honom vad jag äger och sörja för hans
uppehälle, när han behöver det. Hans söner skall jag anse som mina
bröder och utan lön eller förpliktelse lära dem denna konst.
Föreskrifter och muntliga föredrag och all övrig undervisning
skall jag meddela åt mina och min lärares söner och åt de
lärjungar, som inskrivits och beedigats enligt läkarelagen, men åt
ingen annan.
Dietetiska föreskrifter skall jag meddela till gagn för de sjuka
efter förmåga och insikt, allt vad som kan vara till skada och
fördärv skall jag avvärja. Även om jag uppfordras därtill, skall
jag icke heller åt någon giva dödsbringande medel, ej heller
understödja ett sådant förehavande med råd. Icke heller skall
jag giva en kvinna fosterfördrivande medel. Rent och fromt
skall jag bevara mitt liv och utöva min konst.–––––I alla
de hus, i vilka jag inträder, skall jag inträda till gagn för den
sjuke — — —. Vad jag under min läkareutövning eller utom
densamma hör och ser i människors liv, som icke bör omtalas,
det skall jag förtiga, anseende det som osagt.» —–––-
Man kan icke annat än beundra den svala, rena luft, som
fläktar emot en i dessa löftesord. Det är sant, att för våra öron
låter somligt däri som uttryck för en trång skråanda, men tiden
var nog icke mogen för större frihet. Vackert framträder
tacksamheten mot läraren, tilliten till de enkla dietetiska
föreskrifterna, aktningen för människolivet, även det ofödda, något som
eljest var för antiken främmande, för kyskheten, för givna
förtroenden.
Denna läkareed har tjänat till mönster för många dylika, även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
