Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicismen i våra läroböcker. Av G. Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATOLICISMEN I VARA LÄROBÖCKER 49
mulering, som avlatsförklaringen i en rikligt företrädd kategori
av fall hade, då befrielse utlovades från syndens både »skuld
och straff». Denna i litteraturen om avlaten livligt debatterade
formel innebar helt enkelt, att själva botsakramentet indrogs
i avlatshandeln. Avlatsbrevet meddelade nämligen icke blott
befrielse från de timliga syndastraffen, utan medförde också
rättighet att bikta inför vilken själasörjare som helst. Man var
alltså ej såsom eljest bunden vid sin sockenpräst, kunde även
i sådana svårare fall, som annars voro reserverade för biskopen
eller för påven, bikta för vem man ville. Avlatskräm*arna
åtföljdes därför i regel av dylika med påvlig myndighet att
ab-solvera utrustade biktfäder, som voro den köpande allmänheten
behjälpliga med att undanröja alla ännu mellan Gud och
människan återstående formaliteter. Man har mer än ett
vittnesbörd om vilken på själavården förödande inverkan detta
medförde. Det intygas av allvarligare röster från detta skede. Det
var ju ock just denna trafik, som uppkallade Luther på banan.
Fråga vi därför: har kyrkan sålt syndaförlåtelse? så måste vi
för att vara fullt korrekta svara: ej syndaförlåtelsen själv, men
rätten till syndaförlåtelse. Och att skillnaden i praktiken blev
minimal, därom kan den enklaste eftertanke övertyga. — Vad
så det av biskop Bitter anfäktade påståendet angår, att man
kunde köpa förlåtelse även för synder som man skulle begå,
så må erinras därom, att avlatsbrevet — så oftast när det var
fråga om den ovan berörda avlaten — var ett slags fullmakt in
blanco därpå att innehavaren i den stund han bestämde sig för
att bikta hade alla mellanhavanden med både helvete och
skärseld klarerade. Uppsköts bikten till dödens annalkande, stod
även då löftet om avlatsväxelns inlösande från kyrkans sida
lika fast. Jå, skulle ingen präst hinna tillstädes, var det nog
med blotta viljan att bikta sig. Till vilka konsekvenser dylikt
skulle leda är lätt att tänka sig.
Komma vi så till frågan om Maria- och helgondyrkan. T. o- m.
på den för katolsk lära och praxis alldeles främmande torde
väl vad som i den biskopliga inlagan säges härom göra ganska
ringa intryck. På detta område lia protestantisk och katolsk
känsla så fjärmat sig från varandra, att vi nära nog sakna
organ för att rätt förstå den gräns, som skall uppdragas genom
den katolska dogmatikens åtskiljande av »latria» och »dulia».
Rent i abstraktionen kan man kanske på sin höjd fasthålla skill-
4. Svensk Tidskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
