Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Staten och arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 63
lärda mödor, innan vi kunna få en auktoritativ framställning av hur
man för närvarande egentligen tänker sig »det socialistiska samhällets»
organisation, men så mycket torde dock vara tydligt, att varje
samhälle, som icke är grundat på arbetstvång och som har att räkna
med framåtskridande och förändringar i produktionen, måste räkna
med arbetslöshetsproblemet i någon form. Så snart arbetaren icke
vill eller icke kan åtnöja sig med en lön, som motsvarar det värde
samhället sätter på produkten av hans arbete, denna värdering må
nu ske genom prisbildningen eller genom olika myndigheters beslut,
så måste arbetslöshet uppkomma, om ej t. ex. på ryskt manér
arbetaren i större eller mindre utsträckning berövas friheten att
förfoga över sin arbetskraft efter behag. Också den lyckans Pamphilius,
som skulle få glädja sig åt den socialistiska »ordningen», komme
med säkerhet att fmna högst betydande växlingar hos
konsumenternas uppskattning av hans arbetsprodukt eller hos producenternas
sätt att använda hans arbetskraft. Det kunde ju hända, att visheten
hos riksbanksfullmäktige i en socialistisk stat icke i så hög grad
komme att skilja sig från visheten hos de nuvarande
riksbanksfullmäktige, och att penningväsendets skötsel även under en socialistisk
samhällsordning kunde uppvisa kanske samma besvärligheter som
under en socialistisk regering. Om man nu icke »avskaffar penningen
som värdemätare» på samma framgångsrika sätt som i Ryssland. Också
i ett socialistiskt samhälle kanske ledarna av produktionen möjligen
kunde komma att misstaga sig om konsumenternas-medborgarnas
behov och kanske rent av kunde bygga Hammarbyleder och
frihamnar och stadshus i en utsträckning, som giorde det nödvändigt att
inskränka den kapitalistiska produktionen. Att t. o. m. krig skulle
kunna förekomma mellan socialistiskt organiserade stater och även
desorganisera deras produktion på samma sätt som under
världskriget — också det givetvis »den kapitalistiska produktionsordningens
resultat» — är naturligtvis otänkbart i ett sådant staternas samhälle,
där man redan nu bestämt sig för att det skall råda icke blott
frihet och jämlikhet utan även broderskap. Till motsats mot det
nuvarande där arbetarna ju endast på grund av privatkapitalismens
försyndelser med all gewalt söka utestänga sina utländska bröder
från de inhemska arbetstillfällena.
Men i det socialistiska samhället skulle uppenbarligen de
bestämmande myndigheterna kunna dekretera, att en sådan oordning icke
finge tolereras, utan att produktionen på varje område skulle hållas uppe,
så att arbetaren finge sin välförtjänta lön och sina behövliga
arbetstillfällen. Följden härav bleve i så fall, att det i större utsträckning
komme att produceras sådant som medborgarna mindre gärna ville ha
och i mindre utsträckning, sådant som de ansåge för viktigare;
välståndet inom landet komme m. a. o. att sjunka. Det lönebelopp,
som fordrades för att hålla industrierna ifråga i gång, måste
någonstans tagas. Ty även inom ett socialistiskt samhälle kan arbetaren
ej direkt leva av de maskiner, byggnader etc. som han bidrar till att
producera, utan hans lön måste förskotteras från de konsumtionsfärdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
